Den 27 januari samlas människor över hela världen. Det är minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945 för idag exakt 75 år sedan.
År 2005 deklarerade FN denna dag som internationell minnesdag. Sedan 2001 har det varit en nationell minnesdag i Sverige.
Det är en dag då vi hedrar minnet av alla som mördades under Förintelsen och dem som stod emot. En dag för alla som vill uttrycka sitt stöd för alla människors lika värde.
Det är manifestation som är nödvändig även i Sverige år 2020. Antisemitism och hatattacker mot judar är en realitet även i vår tid.
11 november 2017 skrev DN om ungdomar som kastat brinnande föremål mot en synagoga i Göteborg. 17 oktober 2018 rapporterade Aftonbladet om flera attacker mot judar. Sommaren 2017 kallades journalisten Jan Scherman för ”äcklig jude” på öppen gata i Visby.
I sin regeringsförklaring 21 januari 2019 gjorde statsminister Stefan Löfven en tydlig markering mot antisemitismen. Arbetet med den nationella planen mot rasism fortsätter. Främlingsfientliga hatbrott mot minoriteter ska motverkas.
”Var än antisemitismen finns, och hur den än uttrycks, så ska den belysas och bekämpas. År 2020 står Sverige värd för en ny internationell konferens om hågkomst av Förintelsen, och svenska ungdomar ska ges möjlighet att besöka minnesplatserna i Europa. Ett nytt museum inrättas för att bevara och föra vidare minnet av Förintelsen”, sa Löfven.
”Vi ska aldrig glömma, har vi lovat varandra. Sverige glömmer aldrig”, underströk Löfven.
1997 visade en undersökning att många svenska gymnasieelever hade bristfälliga kunskaper om vad som faktiskt skedde under andra världskriget. Då tog statsminister Göran Persson initiativ till projektet Levande Historia.
Kampanjen fick ett enormt gensvar. I hundratusentals svenska hem skapade boken "... om detta må ni berätta ..." diskussioner mellan vuxna och ungdomar om 1900-talets svartaste tid. På skolorna bildade Steven Spielbergs film ”Schindlers list” en grund för samtal mellan lärare och elever.
Det är en debatt och ett upplysningsarbete som måste fortsätta med kraft även i dagens samhälle. Mänskligheten måste ständigt påminnas om hur djupt omänsklig den faktiskt kan vara.
Minnet av Förintelsen får inte blekna bort. Att förstå och lära historien kan hjälpa till att förhindra nya vansinnigheter.