Många slås ut från arbetslivet
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Tyvärr finns det fog för farhågorna. Visserligen är det en högst vällovlig ambition att sjukskrivna ska tillbaka till arbetslivet så snabbt som det bara är möjligt.
Men vad händer med dem som inte kan rehabiliteras och inte har möjlighet återvända till annat arbete hos den egna arbetsgivaren inom 90 dagar? Vad sker med dem som inte klarar av "annan typ av arbete på den reguljära arbetsmarknaden" inom 180 dagar?
Konsekvenserna för dessa människor blir helt orimliga. De kommer att mista sin sjukpenning och i stället hänvisas till kommunernas socialkontor.
Regeringens "rehabiliteringskedjan" kommer att bli en utfasningskedja för många.
Efter ett halvår som sjukskrivna kommer människor att slås ut från arbetslivet och i stället bli beroende av försörjningsstöd. Utanförskapet blir större, inte mindre.
Det är inte heller troligt att arbetsgivarna kommer att anstränga sig mer för att leta fram andra arbetsuppgifter åt de långtidssjuka bara för att regeringen inför en bortre parentes efter ett halvårs sjukskrivning. Snarare blir gränsen ett effektivt medel för arbetsgivaren att göra sig av med folk som inte anses tillräckligt produktiva.
Det blir ett hårdare klimat i arbetslivet. Grupper, som av ett eller annat skäl har nedsatt arbetsförmåga, får det tuffare.
Eller som Lars U Granberg uttrycker saken:
"Det är inte värdigt att en före detta heltidsarbetande undersköterska ska kastas ut ur trygghetsförsäkringen på grund av värk som uppstått i arbetet."