Det blev inga stora förändringar i slutsammanräkningen av rösterna i riksdagsvalet. Det blev en knapp men ändå tydlig majoritet för partierna i Ulf Kristerssons regeringsunderlag (M, SD, KD och L).
För Magdalena Andersson och Socialdemokraterna väntar nu en tid i opposition.
Förhoppningsvis blir det en position som partiet hanterar klokt, konstruktivt och pragmatiskt. Magdalena Andersson bör visa mer statsmannamässighet och ansvarstagande än vad Moderaterna gjort under sina oppositionsår 2014-2018.
Under åtta år med S-ledda regeringar har Moderaterna inte bara brukat utan missbrukat misstroendevapnet i riksdagen. Vid sammanlagt åtta tillfällen – en historiskt höga siffra – har oppositionspartierna riktat misstroendeförklaringar mot regeringen. Inte för att de haft ett annat gemensamt alternativ utan bara för att såra och skapa svårigheter för den sittande regeringen.
Det mest flagranta exemplet är sommaren 2021 när Ulf Kristersson (M) bildade en gemensam missnöjesfront med såväl sverigedemokrater som vänsterpartister mot S-regeringen.
Regeringen föll 21 juni 2021 och det blev regeringskris. Men tre veckor senare, noga bestämt 7 juli 2021, uppstod en ny S-ledd regering eftersom Kristersson (som förväntat) inte lyckats skapa ett regeringsunderlag som rymde både SD och V.
Kristersson gav upp sina försök att bilda en annan regering efter mindre än två dygn! Det enda han lyckades med var att skapa en period av kaos och oreda.
Anmärkningsvärt var dessutom att Kristersson skapade all denna turbulens genom att springa ifrån en sakfråga som ligger hans parti varmt om hjärtat – fri hyressättning i nyproduktionen.
Det politiska spelet, att ge S en simpel knäpp på näsan, var viktigare för Kristersson än sakpolitiken.
Det är förståeligt om det finns en och annan socialdemokrat som vill ge Kristersson betalt för gammal ost, när han nu själv ska ta ansvar för en regeringsbildning.
Socialdemokratin måste dock vara bättre än så. Den ska fortsätta att driva sina hjärtefrågor och visa att det finns alternativ till högerpolitiken. Den ska inte heller vara rädd för att sätta sig i samtal med regeringen om frågor där Sverige behöver långsiktiga och breda lösningar – till exempel om energipolitiken, försvaret och pensionssystemet. Och partiet ska självfallet ha beredskap för att kunna återvända till Rosenbad om det visar sig att partierna i Ulf Kristerssons regeringsunderlag inte klarar av att hålla ihop.
Det finns emellertid inga skäl att förfalla till den simpla "give them hell"-politik som varit Moderaternas melodi i opposition. Magdalena Andersson vinner på att fortsätta uppträda som den vuxna i rummet även i rollen som oppositionsledare.