I en debattartikel i Dagens Nyheter 26 februari höjde lärarfacken ett varningens finger för den växande skolsegregationen.

I ökande utsträckning har elevernas uppväxtförhållanden blivit något som styr förutsättningarna att lyckas, vilket går stick i stäv med de principer som ska styra svensk skolpolitik. Tanken är ju att alla ska ha lika chans.

Både Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund är dessutom helt överens om att dagens urvalskriterier till friskolorna är en faktor som förvärrar ojämlikheten.

Bland annat pekar de på att friskolornas kösystem förstärker de socioekonomiska skillnaderna.

"Ju längre utbildning föräldrarna till elever på en skola har, desto vanligare är det att skolan är full och desto längre i förväg behöver man anmäla barnet för att få plats. Tillämpningen av kötid som urvalskriterium utgör alltså en viktig delförklaring till den skolsegregation som uppstått med friskolereformen", skriver de.

Positivt är att regeringens utredare Björn Åstrand nu tar fasta på lärarfackens krav på en ny urvalsmodell.

"Varken kötid eller verksamhetsmässigt samband mellan förskola och förskoleklass föreslås vara tillåtna urvalsgrunder", menar han i sitt slutbetänkande.

Gissningsvis är det ett förslag som den S-ledda regeringen så småningom kommer att göra till sitt eget. Det ligger väl i linje med utbildningsminister Anna Ekströms engagemang mot de växande klyftorna i skolans värld.

Frågan är emellertid hur riksdagsmajoriteten kommer att ställa sig till lärarfackens och Åstrands förslag. Inte sällan har de borgerliga partierna betraktat alla förändringar i nuvarande friskolesystem som ingrepp i den heliga valfriheten.

Men även socialt orienterade politiker och debattörer på den borgerliga kanten borde se värdet av en justering av urvalskriterierna. Det handlar ju inte om att skrota friskolesystemet och valfriheten utan om att skapa en urvalsmodell som inte förstärker segregationen. 

Dessutom finns alltid väldigt goda skäl att lyssna på professionen – de som jobbar i skolans vardag och upplever svårigheterna i sitt arbete varje dag. Synpunkterna från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, som tillsammans organiserar omkring 324 000 hårt arbetande lärare runtom i landet, borde ha viss tyngd även för C, L, KD och M.

Det är i alla fall ingen sund borgerlig skolpolitik att stå upp för en modell som undergräver likvärdigheten i skolan och möjligheterna att ge alla barn och ungdomar en bra start i livet. Då kan Sverige inte ha ett urvalskriterier som i praktiken skapar gräddfiler för barn till välbeställda familjer.

Det är dags att göra om och göra rätt.