Hon är statens förlängda arm i Norrbotten och chef över en myndighet med 350 anställda. Men hon är också inflyttad som jag.
Efter några månader i länet behövde jag få sitta ner med någon som gjort samma resa. Jag bjöd helt enkelt in mig till residenset och landshövding Lotta Finstorp. Tänkte att det kan vara ett bra sätt att få ordning på alla mina Norrbottenstankar.
Jag befarade att det skulle bli en dragning om myndighetens struktur och beredningsområden. Men precis som Lotta har ju jag varit politiker i hela mitt vuxna liv så vi hoppade över det. Hon vet att jag kan och förstår statligt beslutsfattande.
Istället gick samtalet direkt in på Norrbotten och det viktiga som behöver göras här.
– Klimatförändringarna är så mycket mer påtagliga här, säger Lotta.
Jag tänker på att glaciärerna krymper och att sydtoppen på Kebnekaise har minskat med hela 3,3 meter mellan september i år och september förra året. Men Lottas exempel är mer vardagsnära.
– Det är is, säger hon. Jag märker skillnad bara på de tre vintrar jag varit här.
Hon förklarar att det, i alla fall vid kusten, kan bli mildväder mitt i vintern och sedan frysa på igen.
– Det ska inte bli is här, säger hon, inte som nere hos er.
Jag kväver ett fniss. ”Nere hos er”. Hon har verkligen blivit Norrbottning.
Att det är is på gatorna längs vid kusten är ju trist, men Lotta förklarar att det påverkar mer än så. När det blir islager på marken kan inte renarna ta sig igenom för att hitta mat.
– Och här kommer det riktigt svåra, säger hon.
Klimatförändringarna måste hejdas av många skäl, bland annat för att rennäringen ska kunna leva vidare. För att göra det behöver vi ställa om och minska våra utsläpp.
De stora projekten för omställning i Norrbotten som exempelvis kolfritt stål, ädla metaller och vindkraftverk bidrar till omställningen i stor skala. Men det drabbar också rennäringen.
Jag suckar lite inombords. Det är ingen liten målkonflikt. Eller, målet är ju tydligt - stoppa klimatpåverkan. Snarare är det nog ett "hur man än vänder sig har man rumpan bak"-moment.
Lotta berättar att hon har 45 pågående prövningar till mark- och miljödomstolen. Tveklöst mest i hela landet.
– Vi måste klara det. Vi måste ställa om, men vi måste också säkra den mångfald som finns i den här delen av landet.
32 av 51 samebyar finns i Norrbotten. Tornedalen och Malmfälten har inte sin motsvarighet någon annanstans. Och så den enorma rikedom som finns i marken, skogen och under jorden.
Lite nedslagen är jag när min andra kopp kaffe har kallnat, men också klokare. För visst har hon rätt ? Vi måste klara det. Och Norrbotten är ett län som kan, även om det är svårt. Det är vi överens om att vi har lärt oss.
Men vi måste också klara det på ett sätt så att den gröna omställningen i sig är bra, inte bara resultatet av den.
– På det finns många aspekter, säger Lotta entusiastiskt. Vi driver exempelvis projektet Jämställd industri tillsammans med Västerbotten.
Hennes självklara koppling glädjer mig. Jag gillar verkligen jämställdhet. Skulle kunna prata om det i timmar, men nu är mitt huvud proppfullt av tankar kring mark och omställning.
Jämställdheten får vi ta nästa gång. Jag tackar för kaffe, pratstund och för att hon satt igång nya tankar i huvudet på mig.