Mitt nya norrbottniska flöde i sociala media översvämmas av bilder från lokal lokala happenings. Varje ort med självaktning har en gatufest eller en marknad under sommaren.
Ingen kommer behöva gå utan lakritsremmar eller enrisrökt korv. Men även om mycket är sig likt har varje tillställning också sin egen särprägel. Och framför allt sin egen publik – egna ortsbor.
I kölvattnet av kritiken om att Putte i parken i Luleå har urvattnats så har jag funderat på vad det är som sätter den där lokala prägeln och varför det är viktigt.
Centerkvinnorna serverade alltid våfflor på marknaden i den by jag växte upp. Våfflorna hade kanske smakat lika gott även om det var en ditrest våffelknalle som gjort dem. Men något annat hade gått förlorat.
Demokrati är inget statiskt eller av gud givet. Det yttersta skyddet finns i våra grundlagar, men det är bara ramverket. Grunden för ett demokratiskt samhälle är att människor möts. Där vi ser och förstår varandra och får möjlighet att utbyte erfarenheter och åsikter.
Den svenska demokratin är sprungen ur de möten våra folkrörelser gjort möjliga.
Arbetarrörelsen, med både en facklig och en politisk gren, har lyft Sverige från fattigdom till ett av världens rikaste och friaste länder. Och skapat kitt mellan människor i det föreningsliv som arbetarrörelsens hela bredd har bidragit till.
Andra idéburna rörelser som nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen har på samma sätt byggt socialtillhörighet och möjlighet till möten. Minst lika viktiga är de föreningar som bara finns för att man vill skapa en bättre vardag tillsammans.
Han som tränar småtjejer i fotboll en tisdag i veckan är en av alla de hjältar som håller folkrörelsedemokratin vid liv.
Precis som Centerkvinnorna i min barndomsby inte var bäst på att göra våfflor så är han inte den bästa fotbollstränaren. Men de är där och de bygger lokalsamhälle.
Sverige blir sämre rustat att försvara demokratin utan sådana som han och alla andra som bidrar till föreningslivet. Alla som samlas i bokcirklar, sjunger i kör, är klassföräldrar, säljer korv på knattematcher och mycket mer.
Föreningsliv, folkbildning och folkrörelse är demokratins skyddsvall. I ett skakigt läge behöver vi stärka dem.
Det handlar om att ge goda förutsättningar för varje enskilt aktiv, om att prioritera lokala föreningar vid lokala evenemang och att protestera mot regeringens massiva nedskärningar av stöd till civilsamhället.
Jag äter mycket hellre centerkvinnornas våfflor än massproducerade lakritsremmar när jag går på byaevenemang i sommar. Speciellt då det är ett sätt att värna kraften i lokalsamhället.