Avgående statsministern Stefan Löfven (S) trivdes som fisken i vattnet under måndagens och tisdagens besök i Skellefteå, Boden och Luleå. Han fick fördjupa sig i sina verkliga hjärtefrågor.
Det har handlat om batteritillverkning för elfordon, produktion av fossilfritt stål, koldioxidfri järnmalmsutvinning och den gröna nyindustrialiseringen i norr.
Det är industrin som går i spetsen för den gröna omställningen. Enligt Norrbottens handelskammare ska det investeras ofattbara tusen miljarder kr i regionen till 2040. Men investeringarna visar även betydelsen av att Sverige har en regering som prioriterar innovations- och industripolitiken.
Politiken gör skillnad. Till skillnad från sin företrädare på statsministerposten har Löfven aldrig betraktat industrin som "basically gone". Han har alltid sett tillväxtpotentialen i svensk industri.
Direkt efter maktskiftet tog 2014 Löfven initiativ till ett antal samverkansprogram mellan industri, akademi, civilsamhälle och offentliga aktörer. Det togs fram en nyindustrialiseringsstrategi och satsades på forskning och utveckling – ofta i samarbete mellan stat och kapital.
Sådant är också en viktig förklaring till att Northvolt, Hybrit, H2 Green Steel och LKAB:s framtidsplaner fått vind i seglen och nu lyfter.
Det finns saker kvar att göra – till exempel behövs det förenklade tillståndsprocesser för industrin och större investeringar i elnäten. Men med Löfven har Sverige fått en industripolitik som leder åt rätt håll.
Faktum är att Sverige numera rankas som näst bäst i världen på innovationer av FN-organisationen WIPO – ett fint facit för Löfvens innovationsråd och samverkansprogram.
Det visar dessutom hur fel Ulf Kristersson (M) hade när han i början av 2015 sur som en citron muttrade om att Löfvens innovationsråd bara var "ett gammalt korporativt drag".
Tvärtom har det varit av värde att företagsledare, forskare, och folkvalda kunnat samtala i fria former om vad som behöver göras för att utveckla jobb och näringsliv.
Sverige är ett litet land. Staten och kapitalet sitter i samma båt – tillsammans kan och bör de hjälpas åt.
Det hade betydelse för Sveriges utveckling på 1960-talet att statliga Vattenfall och privata Asea utvecklade partnerskap kring högspänningsteknik, liksom att Ericson och gamla Televerket samarbetade med att utveckla telefonväxlar.
Gunnar Sträng och Marcus Wallenberg (finansministern och finanskapitalet) uträttade stordåd tillsammans.
På samma sätt spelar det roll även i det moderna samhället att det finns en samverkan mellan privata och statliga aktörer för att utveckla elfordon, "stål utan kol" och annat.
Det är smart näringspolitik, inte korporativism.