Vid LO-distriktets årsmöte i Framnäs 20 april framförde avtalssekreteraren Torbjörn Johansson en kort hälsning till mötesdeltagarna. Han påminde om att efter höstens val står Sverige inför en avtalsrörelse som kan bli mycket komplicerad.
"Vi upplever kraftiga prisökningar i spåren efter kriget i Ukraina. Mitt i denna inflationsspiral säger arbetsgivarna att det inte finns utrymme för löneökningar. Så har de sagt i 100 år. Men vi ska se till att vi får ut vår del även nu", sa Johansson.
Han konstaterade dessutom att det är provocerande när direktörer med höga inkomster manar vanligt folk att hålla igen.
"LO:s återkommande rapport om maktelitens inkomster visar en kraftig ökning för den ekonomiska elitens inkomster. Den genomsnittliga inkomsten för en vd på ett svenskt storföretag motsvarar nu nästan 65 industriarbetarlöner. En kraftig ökning från 2019 då siffran var 60 industriarbetarlöner", underströk Johansson.
Tidigare har LO även pekat på att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstmän ökat under de senaste åren.
Under åren 2018–2020 ökade medellönen för samtliga anställda med 6,0 procent. För arbetare ökade medellönen med 4,9 procent, eller 1 310 kronor mer i månaden. För tjänstemän var motsvarande ökning 6,6 procent eller 2 620 kronor.
Allra mest har lönerna ökat för tjänstemän i offentlig sektor, plus 2 910 kronor under perioden.
"Det är inte bra när det blir så här, att några drar ifrån, det skapar spänningar i samhället som är svåra att hantera", säger Johansson.
Således är det bäddat för att det kan bli ganska tufft runt förhandlingsborden.
LO-medlemmarna kommer inte att acceptera att de halkar efter år efter år. De kommer att ställa krav på kompensation.
Under 25 år har den svenska lönebildningen fungerat klockrent. Sedan 1997 har Industriavtalet varit riktmärke för hela arbetsmarknaden och medverkat till en lönebildning som varit bra för både företag och löntagare.
Reallönerna har stigit med i snitt cirka två procent varje år sedan 1997, samtidigt som Sverige och svenska företag upprätthållit en stark internationell konkurrenskraft.
Under det kommande året kommer dock denna förhandlingsordning att ställas inför ett ordentligt stresstest.
Vi kan bara hoppas att både fackliga företrädare och arbetsgivarrepresentanter besinnar sitt ansvar för att lönebildningen fortsätter att ske i ordnade former.
Utan tvekan finns det grupper som behöver ett extratillskott. Men ett kaotiskt lönerace – som på 1980-talet när i princip alla såg sig som fel- eller lågavlönade och bara kastade mer ved på inflationsbrasan – riskerar att göra oss alla till förlorare.