Det var bra att Göran Persson fick förnyat förtroende som styrelseordförande när statliga gruvbolaget LKAB höll sin bolagsstämma i april.
Mindre bra var att tidigare Vattenfallchefen Gunnar Axheim, som var den enda styrelseledamoten som bor och verkar i Norrbotten, förlorade sin plats i LKAB-styrelsen.
Det var ett beslut som även kritiserades av Gruvtolvans ordförande Anders Elenius,
"Axheim har gjort ett bra jobb och har ju en stark anknytning till Norrbotten. Han hade vi gärna haft kvar i styrelsen. Men jag vet inte om han lämnade på egen begäran, eller om han fick gå av andra skäl", sa Anders Elenius till NSD 12 april.
Det betyder att det inte längre finns någon norrbottnisk representant i LKAB-styrelsen (bortsett från de fackliga företrädarna).
Det är ett avsteg från gamla goda traditioner. Tidigare har det nästan alltid – med undantag för kortare perioder – funnits åtminstone en person bland de nio styrelseledamöterna med förankring hos folk, företagande och samhällsliv i Norrbotten. Det har tillfört viktiga regionala perspektiv till styrelsearbete, vilket inte är helt oväsentligt med tanke på LKAB:s enormt starka ställning i landets nordligaste län.
Under historiens lopp har norrbottningar som bland andra Sven Köhler, Curt Boström, Per-Ola Eriksson, Stina Blombäck, Mona Blom, Margareta Jonsson och Anders Sundström ingått i LKAB:s styrelse vid något tillfälle.
Men med den nya högerregeringen har den regionala förankringen försvunnit.
En välvillig tolkning är att statssekreteraren Lars Hjälmered (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M), som numera har det yttersta ansvaret för de statliga bolagen, är nya på jobbet och bara gjort en miss. I så fall går det att rätta till på nästa bolagsstämma och att utse en ny styrelseledamot med stadiga rötter i norrbottniskt närings- eller samhällsliv.
En annan tolkning är att det är ett uttryck för högerregeringens brist på känsla och förståelse för behoven i norra Sverige. Det finns som bekant skäl att känna viss oro eftersom regeringen inte rymmer ett enda statsråd som är bosatt i Norrland.
Klart är under alla förhållanden att regeringen har skäl att göra om och göra rätt.
Den här ledarsidan tänker inte bråka om att det saknas norrbottniska representanter i styrelsen för Operan i Stockholm. Men den tycker att det är högst rimligt att det finns folk från Norrbotten i styrelserna för LKAB, Sveaskog och Vattenfall, det vill säga statliga bolag med mycket stora intressen i regionen.