Lindqvist tar strid för socialpolitiken
När Bengt Lindqvist utnämndes till statsråd 1985 var det en historisk händelse. Han var den förste blinde svensk som blev minister.
Foto: SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ett långt engagemang i Synskadades Riksförbund och handikapprörelsen gjorde att Lindqvist kunde handikapp- och socialpolitiken bättre än de flesta.
Under sina sex år som statsråd 1985-1991 bidrog han också till att utveckla svensk välfärdspolitik.
"Vi brukar tala om tiden som de sista gyllene utvecklingsåren", berättar Bengt Lindqvist när jag ringer honom för att tala om dagens socialpolitik. "Vi byggde ut barnomsorg och äldreboenden. Föräldraförsäkringen förlängdes. Som statsråd tillsatte jag även utredningen som senare ledde fram till LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det var en expansiv tid."
Men redan då märkes de nyliberala vindarna från högerhåll och från näringslivets tankesmedja Timbro.
"Jag tycker vi höll stånd hyfsat i valen både 1985 och 1988, som brukar kallas för systemskiftesvalen. Men jag och Sten Andersson, som var socialminister, märkte hur de nyliberala krafterna började påverka även vårt eget parti. Vi som var motståndare till aktiebolag i barnomsorgen och höll på den offentliga sektorn kallades för betongsossar av vissa i vårt eget parti", konstaterar Lindqvist.
Lindqvist betonar att han inte är motståndare till att pröva nya grepp och alternativ i skola, vård och omsorg, men han varnar för en kommersialisering.
"Jag kan inte acceptera att man förvandlar grundläggande sociala behov till en handelsvara", säger han.
Inför höstens S-kongress finns flera motioner som kräver ett stopp för att privata företag ska kunna göra vinster i skattefinansierad sjukvård eller utbildning.
Oppositionsrådet Carin Jämtin, Stockholm, som dragit igång debatten, vill begränsa möjligheten att ta ut vinst för privata välfärdsföretag. Vinsten bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten.
Andra, till exempel förre finansminister Kjell-Olof Feldt, vill inte se några begränsningar.
Det råder ingen tvekan om vilken linje som Bengt Lindqvist stödjer. Han uppmanar partiledningen att sluta tala luddigt om kommersialiseringen. Han vill ha en skarp linje mot vinstintressena.
"Öppna inte dammluckorna. I spåren av en kommersialisering kommer bara större segregering och ökade klyftor", säger han.
Bengt Lindqvist är inte nådig i sin recension av den borgerliga regeringen. Han berättar att många i handikapprörelsen uppskattade att Moderaterna lyfte fram utanförskapet i valrörelsen 2006, men nu finns det en besvikelse.
"Moderaternas tal om utanförskapet talade till hjärtat. Många funktionshindrade har ju svårt att få jobb", säger Lindqvist. "Men de borgerliga har valt helt fel metoder för att minska utanförskapet."
"Sämre villkor för arbetslösa, långtidssjuka och förtidspensionärer ger inte fler jobb för den som har ett funktionshinder. Jobbskatteavdraget har bara ökat klyftorna mellan den som har jobb och den som inte har jobb."
I stället vill Lindqvist ha tuffare krav på arbetsgivarna. Arbetsplatserna måste anpassas så att även den som har ett funktionshinder får plats.
"Ny teknik, nya arbetssätt och skräddarsydda lösningar kan ge fler plats i arbetslivet, till exempel för oss som är synskadade. Det behövs offensiva åtgärder, inte åtstramningar som riktar sig mot individer som redan har det tufft.", framhåller Lindqvist.
Bengt Lindqvist fyllde 73 år i somras och betraktar numera politiken litet grand från åskådarplats i hemmet i Nynäshamn. Men han har fått en förfrågan om att sitta med i en socialdemokratisk arbetsgrupp som ska utforma en handikappolitisk rapport.
Det är bra. Veteraner som Bengt Lindqvist, med djup kunskap och lång politisk erfarenhet, behövs i den socialdemokratiska framtidsdebtten.
Det skadar inte om Mona Sahlin, Thomas Östros, Ibrahim Baylan m fl lyssnar en stund på råden från det tidigare statsrådet och den socialpolitiske förkämpen Bengt Lindqvist.