Ledare: Lex Laval blir valfråga

15 september 2004 avvisade det lettiska företaget Laval un Partneri, som fått i uppdrag att bygga en skola i Vaxholm, Svenska Byggnadsarbetareförbundets, krav på kollektivavtal.
2 november 2004 försatte Byggnads därför skolbygget i blockad.
I början av december 2004 misslyckades medlingen mellan facket och företaget. Laval vägrade blankt att skriva på ett svenskt kollektivavtal, eftersom det ansåg sig ha ett avtal med det lettiska byggfacket.
Därefter har striden mellan Laval och Byggnads tröskats i arbetsdomstolen, EG-domstolen, regering och riksdag.

Det är en strid som bör intressera fler än landets byggnadsarbetare. Det handlar inte bara om skolbygget i Vaxholm, utan om vilka lagar, regler och grundläggande principer som ska gälla på svensk arbetsmarknad för utstationerad arbetskraft.
Byggnads framhåller att det är orimligt att avtal från länder med lägre löner och sämre sociala villkor ska väga tyngre än de svenska kollektivavtalen.
Det kommer att leda till lönedumping och låglönekonkurrens, varnar byggfacket.

Laval-historien visar riskerna. Tidningen Byggnadsarbetaren fick kontakt med anställda i Lettland som sa att de bara fick ut 4 000 kronor i månaden när de jobbade i Sverige!
Laval konkurrerade alltså med lönenivåer som var långt under det normala på svensk arbetsmarknad.

Farorna är uppenbara. Vi får en ohållbar situation på svensk arbetsmarknad om lettiska, slovakiska eller ungerska avtal överordnas svenska avtal och svensk arbetsrätt.
Det kommer att leda till en utslagning av jobb och företag i Sverige, samtidigt som den sociala standarden och lönenivåerna pressas nedåt.

Försvaret av kollektivavtalen handlar inte om diskriminering av utländsk arbetskraft eller "fackliga maffiametoder", som en del borgerliga debattörer gör gällande.
Det handlar bara om att alla som jobbar i Sverige ska ha samma grundläggande villkor och trygghet - oavsett om de kommer från Kina, Lettland, Polen eller har bott i Svedala hela sitt liv.
Det finns ingen främlingsrädsla eller rasism i ett sådant synsätt.
Det handlar om den enkla principen att svenska lagar och avtal ska gälla i Sverige, tyska i Tyskland och brittiska i Storbritannien.
Samma regler ska gälla alla som är verksamma i ett och samma land, helt enkelt. Vi kan inte ha 27 olika sorters arbetsrätt på arbetsmarknaden i Sverige.
Tyvärr har dagens borgerliga riksdagsmajoritet inte lyssnat på fackföreningsrörelsens farhågor.
I slutet av mars röstade borgarna igenom den nya Lavallagen (Lex Laval), trots starka protesterar från LO-kollektivet.
"Den borgerliga regeringen har utformat ett lagförslag som leder till lägre och dumpade löner. Lagen innehåller heller ingen garanti för likabehandling mellan löntagarna. Till exempel behöver arbetsgivarna inte teckna olycksfallsförsäkring för utländska arbetare", konstaterar Byggnads ordförande Hans Tilly.

"Det enda som kan förhindra Lex Laval nu är ett regeringsskifte", framhåller LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Så är det. Socialdemokraterna har lovat att skriva om Lavallagen, om de får regeringsmakten.
Men med fortsatt borgerligt styre ligger Laval-beslutet fast.
Borgarna är inga kollektivavtalsfantaster, hur mycket de än bedyrar motsatsen.

I dag inleder Byggnadsarbetareförbundet sin kongress i Stockholm. 112 kongressombud och 71 förbundsfullmäktigeledamöter samlas. Kampen för kollektivavtalen och den svenska modellen står högst på dagordningen.
Vi får hoppas att fler fackliga organisationer ställer sig bakom LO:s och Byggnads kampanj.
Även villkoren för tjänstemän och akademiker berörs, om kollektivtalen och den svenska modellen urholkas.
Lex Laval berör faktiskt hela den svenska arbetsmarknaden.