Att lyssna till när finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade regeringens vårbudget var av och till som att höra en högläsning ur Guinness rekordbok: Det är inte bara ett tillfälligt, konjunkturstimulerat överskott i de statliga finanserna, utan en svensk ekonomi som går starkt framåt över hela linjen.
Så är sysselsättningen på högre nivåer än den har varit på hela 2000-talet, samtidigt som statsskulden är på en lägre nivå än i mannaminne. Det finns utrymme för extra satsningar på såväl försvarsmakten som förlossningsvården, klimatomställningen och skolan – samtidigt som man sparar i ladorna för sämre tider.
För den som levt i villfarelsen om att Sverige närmar sig någon sorts systemkollaps eller att den rödgröna regeringen skulle hålla den svenska tillväxten tillbaka torde de siffror som Andersson presenterade vara en väckarklocka.
I stället för regeringen Reinfeldts (M) ständiga lånande till ofinansierade skattesänkningar har vi fått både en budget i balans och framåtlutade satsningar på att bygga Sverige starkt i framtiden.
Just sådana investeringar är ett signum för framgångsrik socialdemokratisk politik – de skapar arbetstillfällen och inkomster både i nuet och i framtiden. I stället för skattesänkningens konsumtionsinriktade stimulans är en investering ett sätt att – faktiskt – både äta kakan och ha den kvar.
Samtidigt måste vi minnas att siffror bara är en bild av verkligheten, och långtifrån den enda möjliga. Det sägs att Palme hade svårt för det han kallade för ”kalk- och cementtal” som enbart redovisade framgångar i siffror och produktion.
Så måste socialdemokratin tänka också på även denna lyckade redovisning av den hittills förda ekonomiska politiken: Statsfinanserna kan se hur goda som helst, men ska man få fortsatt förtroende måste människor inte bara veta om, utan faktiskt känna förändringarna till det bättre i sin vardag.
Det viktigaste på det fältet är naturligtvis den skillnad som politiken faktiskt gör: Den unga person som får sitt första jobb efter praktiken, den nyanlända som välkomnas in på arbetsmarknaden och tryggheten det ger att veta att polisen har de resurser som krävs.
Men en del av det handlar också om berättande: En lyckad regering når inte bara resultat, utan demonstrerar dem också. Och visst är det roligt att läsa i Guinness rekordbok ibland – men det måste också finnas andra sätt att berätta en framgångssaga på.