Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har under en längre tid haft en hög svansföring i samhällsdebatten. Eggade av stigande opinionssiffror har Jimmie Åkesson (SD) och Ebba Busch Thor (KD) gått till hårda angrepp mot den S-ledda regeringen.

Men när deras egen politik uppmärksammas och nagelfars känner de sig illa behandlade och kränkta. Då heter det att den socialdemokratiska propagandaapparaten bara vill flytta fokus från vårdköer, gängkriminalitet och andra besvärliga frågor.

Det är emellertid inget socialdemokratiskt hittepå att Kristdemokraterna vill avskaffa den avgiftsfria mammografin eller att Sverigedemokraterna vill skrota de regionala skyddsombuden. Det står svart på vitt i partiets egna riksdagsmotioner.

Det är dessutom inte bara socialdemokrater och företrädare för de röda LO-förbunden som är kritiska mot idéerna. 

• Bröstcancerförbundet, som representerar 33 olika föreningar, reagerar starkt mot KD-förslaget om mammografin. "Hej, Ebba Busch Thor! Att ta bort den avgiftsfria mammografin är ett av de sämsta politiska förslagen vi hört! Avgiftsfri mammografi är avgörande för tidig upptäckt och ökad överlevnad i bröstcancer. Hur tänkte du här?", skriver förbundet på mikrobloggen Twitter.

• Partipolitiskt obundna fackförbundet Unionen sågar SD:s krav om skyddsombuden och snack om att de regionala skyddsombuden bara ägnar sig åt att driva S-politik. "Antalet skyddsombud i Unionen har ökat med 15 procent 2012-2018 (från 4367 till 5022 stycken). De jobbar med arbetsmiljö, inte politik", framhåller Martin Linder, ordförande för Unionen.

Det är inte heller något konstigt eller uppseendeväckande att SD- och KD-förslagen (eller Moderaternas krav på ytterligare försämringar i sjukförsäkringen, som jag skrev om i NSD 8 oktober) granskas och blir föremål för offentlig debatt.

Det är inga udda högerdebattörer som driver kraven om skyddsombuden och mammografin eller om att banta public service kraftigt, liberalisera alkoholpolitiken och rusta ned sjukförsäkringen. Det är skarpa förslag som drivs av tre högerpartier som gör anspråk på regeringsmakten och, enligt opinionsmätningarna, dessutom har goda möjligheter att nå dithän och göra verklighet av sin politik.

Därför är det i allra högsta grad rimligt och motiverat att även oppositionens budgetalternativ och motioner blir granskade och kända för en bredare allmänhet. Väljarna ska inte behöva köpa grisen i säcken utan vara väl medvetna om vad som väntar vid ett eventuellt regeringsskifte.