Fem år sedan Lehman-kraschen. Tio efter folkomröstningen om euron.
Båda händelserna har påverkat svensk ekonomi rejält. Svenska folkets nej till euron är nog det som långsiktigt kommer att ha betytt mest.
Omröstningens resultat var en folkets protest mot etablissemanget. Trots en massiv ja-kampanj röstade 56 procent nej.
Hos Socialdemokraterna gick merparten av partiledningen på ja-linjen.
Att en majoritet av medlemmarna ändå röstade nej hade mycket att göra med att ett antal välkända namn - däribland två av Göran Perssons egna ministrar - gick emot strömmen.
Särskilt viktigt var Leif Pagrotskys nej. Som näringsminister vägde hans ekonomiska argument tungt i debatten.
I Ja-sidans kampanj var det ingen hejd på vilka olyckor som skulle drabba Sverige om vi inte gick med i EMU.
Idag har vi facit: Kronan förvandlades inte till skvalpvaluta. Räntorna sköt inte i höjden. Tillväxten blev inte lägre än i euroländerna.
Samtidigt har Sverige sluppit den värsta dramatiken under eurokrisen.
En rad länder påtvingades däremot åtstramningens tvångströja därför att den gemensamma valutan berövat dem andra anpassningsmekanismer.
Många sa det redan i förväg, att euroländerna inte utgjorde ett lämpligt valutaområde. I efterhand står det klart för alla att den otillräckliga samordningen av den ekonomiska politiken bäddade för det stora misslyckandet.
Ett avgörande misstag i konstruktionen av den monetära unionen var att frågan om den gemensamma valutan fördes in alldeles för tidigt.
Införandet av euron borde varit det sista steget i integrationsprocessen, inte, som nu, ett av de första.
Idag ligger euroförespråkarna lågt, men verkar bara bida sin tid.
"Vi kräver ingen folkomröstning idag, imorgon eller i övermorgon. Men vi hymlar inte med att vi tycker att i framtiden ska euron vara också vår valuta", säger t ex Folkpartiets Birgitta Ohlsson.
Sveriges framtid är onekligen knuten till Europa. Europas länder är våra viktigaste handelspartners, det är i Europa vi har vår kulturella identitet. Vi är med i EU och vill påverka unionens utveckling.
Måste vi därför säga ja till euron? Nej, absolut inte. Men med rätt förutsättningar och en trovärdig ekonomisk-politisk inramning ska ett framtida svenskt euro-ja heller inte uteslutas.
Allt hänger på hur ett efterkris-EMU kan komma att se ut.
Mellan euroländerna förs nu diskussioner om en gemensam banktillsyn och en bättre samordning av den ekonomiska politiken.
Det skulle i så fall göra den gemensamma valutan mer tilltalande.
Men hur ser en finanspolitik ut som passar alla? Hur ska länderna hjälpa varandra vid kriser?
Kan man ha samordning utan majoritetsbeslut om den ekonomiska kursen?
Oklarhet i en mängd viktiga frågor antyder att det är lång väg kvar till en väl fungerande monetär union.
Innan dess är det överhuvudtaget inget att fundera på för Sverige.