Lagen är otillräcklig

DE SOM SAKNAR RÖST. Kända kvinnor i maktpositioner har gett MeToo ett ansikte, men kampen måste föras även för dem som inte har en röst. En av dessa grupper är kvinnliga arbetskraftsinvandrare från fattiga länder utanför EU.

DE SOM SAKNAR RÖST. Kända kvinnor i maktpositioner har gett MeToo ett ansikte, men kampen måste föras även för dem som inte har en röst. En av dessa grupper är kvinnliga arbetskraftsinvandrare från fattiga länder utanför EU.

Foto: FANNI OLIN DAHL / TT

LEDARE2018-03-21 05:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Om din rätt att stanna i Sverige hänger på ditt jobb vågar du antagligen inte anmäla trakasserier. Detta borde uppmärksammas när snart ett halvår gått efter MeToo och vägen framåt ska utstakas.

MeToo har visat att trakasserier förekommer på alla sorters arbetsplatser, från Svenska Akademien till byggbranschen. Orsaken? Ett ojämlikt maktförhållande mellan män och kvinnor.

Utöver att vara en fråga om kön, är trakasserier på svenska arbetsplatser en fråga om klass och etnicitet. Namnkunniga kvinnor i maktpositioner har gett MeToo ett ansikte, men kampen måste föras även för dem som inte har en röst.

En av dessa grupper är kvinnliga arbetskraftsinvandrare från fattiga länder utanför EU. De arbetar ofta i lågkvalificerade serviceyrken och de saknar ofta skyddsnät i form av fackligt medlemskap.

Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att agera mot trakasserier, men vad hjälper det om det är arbetsgivaren själv som trakasserar? Relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är ett ojämlikt maktförhållande. För en arbetare som befinner sig i Sverige på ett uppehållstillstånd knutet till en specifik arbetsgivare är detta maktförhållande än mer ojämlikt.

Och råkar arbetaren dessutom vara kvinna drabbas hon allra hårdast.

Sedan 2008 kan en person som fått sin asylansökan avslagen i vissa fall ansöka om ett arbetstillstånd för att få stanna i Sverige.

Denna möjlighet skapar en särskilt utsatt grupp arbetare på den svenska arbetsmarknaden – den med ett upplevt skyddsbehov.

Allting tyder på att kvinnliga arbetskraftsinvandrare i lika stor utsträckning som svenska kvinnor utsätts för trakasserier på arbetsplatsen. Däremot är det osannolikt att de anmäler eftersom de, om de blir av med jobbet, riskerar att behöva lämna landet.

Särskilt osannolikt är det om de flytt det land de tvingas resa tillbaka till.

Svensk arbetsrättslig skyddslagstiftning gäller på samtliga svenska arbetsplatser, men den kvinnliga arbetskraftsinvandraren gör sig antagligen inte gärna obekväm på jobbet.

Även för svenska kvinnor, som inte riskerar att behöva lämna landet om anställningen avslutas, har lagen visat sig vara otillräcklig. Vilket skydd ger den då i praktiken den mongoliska kvinnan som utsätts för övergrepp på sin arbetsplats?

Kvinnliga arbetskraftsinvandrare måste kunna anmäla trakasserier på arbetsplatsen utan att riskera uppehållstillståndet. Hur det ska gå till bör regeringen utreda snarast.