Kvinnorna ger hopp

I SCB:s stora partisympatimätning i maj hade S, V och MP stöd av 52,5 procent av de kvinnliga väljarna, skriver Olov Abrahamsson.

Foto:

Ledare2010-08-05 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det är jämnt mellan blocken i de flesta opinionsundersökningar. Men i vissa väljargrupper har de rödgröna partierna starkt stöd. Dit hör icke minst ungdomarna och kvinnorna.
I SCB:s stora partisympatimätning i maj fick S, V och MP tillsammans stöd av 52,5 procent av de kvinnliga väljarna. Bland ungdomsväljarna hade samma partier hela 62 procent!

Det är siffror som dock inte är förvånande. Landets ungdomar har inte tjänat på den borgerliga regeringspolitiken.
Ungdomsarbetslösheten har slagit nya rekord under regeringen Reinfeldt - och detta oavsett hur man räknar. Bostadsbristen tvingar många att bo kvar i föräldrahemmet länge.

Det råder heller ingen tvekan om att många kvinnor missgynnas av den borgerliga politiken. Fattigdomen bland ensamstående kvinnor med barn har ökat kraftigt under mandatperioden.
Det är en utveckling som är en direkt följd av politiska beslut. Underhållsstödet har begränsats. Färre har rätt till bostadsbidrag. Barntilläggen vid studier har halverats.
Även regeringens neddragningar i a-kassan och stupstocken i sjukförsäkringen slår hårt mot många kvinnor. Majoriteten av de långtidssjukskrivna är äldre kvinnor som slitit ut sig.

Samtidigt undergräver borgarnas skattesänkningar (nästan 100 miljarder kronor under mandatperioden) finansieringen av skolor, sjukvård, barnomsorg och äldreomsorg.
Det leder till tuffare villkor och mer slimmade organisationer på många kvinnodominerade arbetsplatser.
I juni rapporterade till exempel Konjunkturinstitutet, som inte är en S-märkt propagandaorganisation, att det försvunnit hela 33 000 tjänster i välfärdssektorn mellan 2007 och 2009.

Kanske speglar kvinnornas ställningstagande för de rödgröna också en mjukare syn på samhället. Kanske är det en reaktion mot Anders Borgs kantiga marknadsliberalism, kamrersaktiga syn på politiken och ensidiga fokus på plånboksfrågorna.
Det går ju inte att bara tala om nya skattesänkningar när det finns eftersatta behov inom den offentliga sektorn.

Därför är det förståeligt att många kvinnor vänder ryggen åt alliansen och hoppas på ett rödgrönt maktskifte i höst.
Borgarna blev inget lyft för jämställdheten i Sverige.
Det kan bli avgörande i en valrörelse som verkar bli fruktansvärt jämn och oviss.