Kul trendbrott
Vi ska vara glada för att det finns ungdomar som ger finger åt politikerföraktet.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men nu kanske vi upplever ett trendbrott. En rundringning som TT gjort pekar på en stark medlemstillströmning i SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund), men även liberala ungdomsförbundet och moderaternas ungdomsförbund redovisar uppåtgående siffror.
Det är en glädjande utveckling för alla som känner omsorg om svensk demokrati och politik.
Visserligen har det alltid varit det fel att beskriva dagens ungdom som apatisk och liknöjd. Många unga har bara valt att uttrycka sina åsikter på andra sätt. Amnesty, miljögrupper och djurrättsaktivism är sådana exempel.
Att inte köpa en viss sorts mat eller bara rättvisemärkta produkter kan också vara politiska ställningstaganden.
Därför ska man akta sig för att tala om politisk apati bland ungdomar. Dagens unga är minst lika politiskt kunniga och engagerade som sina föräldrar.
Men det betyder verkligen inte att man ska rycka på axlarna åt vikande medlemstal i de politiska ungdomsförbunden.
Partierna och deras ungdomsförbund har egenskaper som är unika i förhållande till olika sorters enfrågegrupper och särintressen. Partierna behövs för att formulera en politik som tar hänsyn till hela samhället och väger samman många intressen.
Till exempel kan en elevgrupp som slåss för sin skola göra en behjärtansvärd insats för att uttrycka den lokala folkviljan. Men om det finns tio skolor och pengarna bara räcker till nio, så behövs demokratiska organisationer som kan prioritera och väga samman alla krav och önskemål. Det kan politiken göra, men inte en enfrågegrupp.
Därför behövs människor som är fostrade i partisammanhang och politiska ungdomsförbund, där man försöker ha en helhetssyn på samhället och inte bara ser till enstaka intressen.
Medlemsfifflet i vissa SSU-distrikt 2005 och Crazy Horse-historien 2006 var självfallet inget som stärkte förtroendet för SSU. Men det finns ingen anledning att låta den typen av dumheter och klavertramp solka ned bilden av allt ungdomspolitiskt arbete.
Den som lyssnar på SSU-basen Jutte Guteland, studerar SSU-distriktens webbplatser eller läser tidningen Frihet kan också se att SSU först och främst består av ungdomar som kämpar mot orättvisorna i världen eller Sverige.
Maktspelarna och karriäristerna utgör dessbättre ingen majoritet.
SSU kämpar för att skapa fler sommarjobb med avtalsenliga löner, en hyresgaranti för ungdomar, satsningar på fritidsgårdar, sänkt moms på miljöbilar med mera. Under onsdagen demonstrerade ett hundratal SSUare mot kriget i Gaza utanför Israels ambassad i Stockholm.
Förmodligen fungerar det på ungefär samma sätt i andra politiska ungdomsförbund (CUF, LUF, Grön ungdom och allt vad de heter). Deras medlemmar driver också sina hjärtefrågor.
Alla vi andra ska dessutom vara glada för att det finns unga människor som ger fingret åt politikerföraktet och använder all sin kraft och energi till partipolitiskt arbete.
Om demokratin ska fungera så måste det finns människor som är beredda att åta sig offentliga uppdrag och är redo att göra en insats i tekniska nämnden, skolstyrelsen, fritidsnämnden, socialnämnden, landstinget och andra offentliga organ.
Demokratin är inte bara en rättighet, utan bygger även på att människor faktiskt ställer upp och tar ansvar.