En av de första saker som Ulf Kristersson (M) gjorde när han valdes till Moderaterna partiledare 2017 var att markera mot vad han tyckte en destruktiv ton i svensk politik. Han ville ha fler vuxna i rummet och färre meningslösa gräl.
Det bådade gott. Men i realiteten har det inte blivit så mycket av denna vackra ambition.
Snabbt lämnade han och Moderaterna de blocköverskridande samtalen om gängkriminaliteten. Istället bestämde sig Kristersson för att utnyttja varenda skjutning och sprängning som ett slagträ mot regeringen.
Sedan han har han fortsatt med att väcka misstroendeförklaringar mot hela regeringen eller enskilda statsråd så fort han fått chansen.
Det mest flagranta exemplet var sommaren 2021 när han gjorde gemensam sak med Vänsterpartiet för att fälla regeringen med hjälp av frågan om fri hyressättning i nyproduktionen, trots att Moderaterna inte hade en annan uppfattning i själva sakfrågan.
Uppseendeväckande är även hur Kristersson nu avvisar regeringens invit till breda samtal om energipolitiken i allmänhet och kärnkraften i synnerhet.
Det framstår inte som vuxet eller ansvarskännande. Energiinvesteringar är till sin natur stora, långsiktiga och kostsamma historier. Därför är det viktigt att hushåll, industrier och investerare vet att det finns beslut, lagar och spelregler som sträcker sig längre än riksdagens fyraåriga mandatperioder. Parlamentarisk osäkerhet är inget som gagnar utbyggnaden av energisystemet.
Av det skälet borde alla politiker, till såväl höger som vänster, anstränga sig för att komma överens om energipolitiken. Men Kristersson väljer ännu en gång strid istället för samförstånd.
Trist är också att se Moderaternas hantering av strandskyddsreglerna. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet var överens om att göra det enklare att bygga vid strandnära områden i glesbygden, en idé som även Moderaterna sagt sig stödja.
Men i riksdagsomröstningen 1 juni valde Moderaterna att fälla förslaget tillsammans med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Inte för att oppositionen hade ett annat alternativ, utan bara för att ge regeringen och Centerpartiet en knäpp på näsan.
”Att skrota strandskyddsförslaget – en frihetsreform – är att skrota investeringar på landsbygden. Det är ett svek mot människor som bor i våra gles- och landsbygder. Det är något jag djupt beklagar”, skriver helt riktigt Annie Lööf (C) på Facebook.
Det visar emellertid hur Moderaterna utvecklats under Kristerssons ledarskap.
De är numera lika grälsjuka och populistiska som SD. Det blev inte så mycket av talet om "den vuxne i rummet".