En sensommarsöndag vid Högbo bruk i Sandviken. Solen glittrar i björkarna bakom Magdalena Andersson när hon håller sitt sommartal.
Det var ett tal präglat av hopp och framtidstro, eller kanske än mer önskan om ett samhälle som ger hopp och framtidstro.
”Våra barn ska få det bättre än vad vi har haft det.” sa Anderson.
Det var befriande att hon hade ett så tydligt barnperspektiv också när hon pratade om de grova kriminaliteten. Inget barn ska utsättas för att fastna i gängkriminellas klor.
Talet innehöll ett löfte om att kommunalisera HVB-hem, alltså där socialtjänsten placerar ungdomar som behöver vård och stöd för att komma ur missbruk eller brottslighet.
Alltför ofta rekryteras unga djupare in i kriminalitet just på HVB-hem. Hela 80 procent av dessa boenden drivs idag av privata aktörer. Där finns riskkapital, lycksökare och det finns till och med misstanke om att kriminella driver HVB-hem. Så kan vi inte ha det.
Andersson talade så klart om det alla gör nu mer. Om straff och poliser, men var också tydlig med att målet måste vara att stoppa rekryteringen och att de unga som hamnat snett ska få verktyg att ta sig ur och vidare.
Då behövs fungerande stöd och som Andersson uttryckte det ”Samhället behöver ta kontroll.”