Kom loss nu, regeringen
Alliansens ideologiska karta stämmer inte längre med verkligheten.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
För bara två månader sedan fanns förhoppningar om hygglig tillväxt i år följt av en mjuk inbromsning 2009.
Nu kapas tillväxtprognoserna drastiskt. Konjunkturinstitutet och LO tror t o m att tillväxten avstannar helt nästa år.
Det är möjligt att den bedömningen präglas alltför mycket av stundens pessimism, men även de mer optimistiska prognoserna är dystra tillräckligt.
I detta läge behöver landet mer än någonsin en regering som är beredd att agera aktivt för att möta hoten mot jobb och produktion.
Alliansregeringens strategi har istället hittills varit att hålla krisen ifrån sig.
"Vi ser en konjunkturavmattning men vi möter den med ett superpaket", sa statsminister Fredrik Reinfeldt och syftade på budgeten.
Men den budget som planerades under sommaren och lades fram 22 september är förstås, efter de dramatiskt försämrade framtidsutsikterna, överspelad för länge sedan.
Finansminister Anders Borg säger att han värnar om starka statsfinanser och det är inget fel - utom just nu. För i dåliga tider är det i första hand de offentliga utgifterna som kan hålla uppe efterfrågan i ekonomin.
Allianspartierna hade en politik för att öka utbudet av arbetskraft.
Nu - när problemet är att utbudet av arbetskraft är större än efterfrågan - tycks man sakna idéer om hur dagens stora problem ska bemästras.
Alliansens ideologiska karta stämmer inte längre med verkligheten.
I budgeten spådde regeringen 1,3 procents tillväxt nästa år och drygt 6 procents arbetslöshet.
Konjunkturinstitutet prognos om nolltillväxt och 100 000 färre jobb vittnar om att det är en helt annan verklighet vi nu ser framför oss.
Regeringen måste ruska av sig självgodheten och komma loss nu. Det nya läget kräver helt enkelt en ny politik.
Vad borde då göras?
Två huvudlinjer är uppenbara: Öka efterfrågan i den svenska ekonomin. Se till att utveckla arbetskraften så att de som förlorar jobbet så snabbt som möjligt kan komma i nya jobb, d v s bygg ut arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling.
Ju mer den ökade efterfrågan styrs mot inhemsk konsumtion desto träffsäkrare och mer effektiva blir insatserna.
Att förbättra valda delar av vård och omsorg är exempel på sådana insatser, liksom ökade offentliga investeringar.
Ett återställande av a-kassan till 80 procent skulle öka både efterfrågan och ge ekonomin en trygghetsinjektion. Höjning av barnbidrag och studiebidrag skulle gå till grupper som har stora behov men som också kan förväntas öka sin konsumtion, inte bara spara pengarna.
Byggstimulerande åtgärder skulle kunna vara både kortsiktigt efterfrågestimulerande och långsiktigt motiverade.
Om alliansen har någon politik för kärva tider är det dags att visa det nu.