Kiruna behöver ordning och reda
Kirunapartiet har passerat sitt bäst-före-datum. Nu behövs ordning och reda i lokalpolitiken.
Politiskt kaos skadar Kiruna. Nu behövs gemensamma krafttag inför stadsflytten. På bilden får det symboliseras av Lars Törnman, kommunalråd, Jan-Erik Nygren, vice vd för Kirunabostäder, Sten Nyhlén, ordförande för Kirunabostäder, Kenneth Stålnacke, kommunalråd, samt Tomas Eriksson, vd för Kirunabostäder.
Foto: Hans Sternlund
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men nu känns som det att Kirunapartiet passerat sitt bäst-före-datum.
KIP tappade röster både 2002 och 2006. I senaste valet landade KIP på låga 25 procent, vilket är partiets sämsta resultat någonsin.
Antagligen tycker många kirunabor att KIP har spelat ut sin historiska roll. I början på 1990-talet var det kanske nödvändigt att röra om i grytan och skaka om ett S-parti som började uppfattas som stöddigt och maktfullkomligt.
Men 2010 är det andra saker som är viktiga i Kiruna. Nu växer i stället behovet av ordning och reda i Kirunapolitiken.
Stadsflytten innebär fantastiska möjligheter att bygga ett nytt och spännande Kiruna. Det ger chansen att utveckla nya verksamheter och näringar vid sidan om den dominerande gruvnäringen.
Men det kräver att det finns starka och långsiktiga majoriteter i stadshuset. Det går inte att hatta mellan olika alternativ om hur staden ska utvecklas - beroende på hur majoriteterna i fullmäktige skiftar.
Näringsliv, statliga myndigheter och enskilda medborgare, som ska göra stora långsiktiga investeringar, måste kunna lita på att besluten inte håller bara en utan flera mandatperioder.
Det var också bakgrunden till att Kenneth Stålnacke (S), Lars Törnman (KIP) och deras respektive partier - dessutom med helhjärtat stöd från Gruvtolvans mäktigae ordförande Harry Rantakyrö - inledde ett samarbetsprojekt under sommaren 2008.
Tanken var att ena den lokala arbetarrörelsen inför valet 2010.
Kirunapartiet skulle försvinna, enligt överenskommelsen. I stället skulle det bli samling och gemensamma tag för Kirunas bästa.
Socialdemokraterna har gått mycket långt för att lägga grunden för ett samgående med Kirunapartiet.
Först avbröt S ett väl fungerande lokalt samarbete med M, KD, MP, Sjukvårdspartiet och Samelistan. Därefter fick den nya samarbetspartern KIP ordentligt inflytande i kommunala nämnder, bolag och styrelser - till exempel blev Lars Törnman ny vice ordförande i kommunstyrelsen.
Men det skedde hela tiden under förespeglingen att KIP skulle upphöra som parti och att de två arbetarrörelsepartierna skulle bilda gemensam front 2010.
Men nu blir det inte så. En majoritet av Kirunapartiets medlemmar beslutade under söndagen att KIP ska finnas kvar.
Frontfiguren Lars Törnman, liksom de flesta i den gamla styrelsen, har dock bestämt sig för att ta klivet till Socialdemokraterna.
Enligt Törnman har också de flesta kirunapartister i kommunfullmäktige bestämt sig för att gå över till S.
Det är en helt ny situation som kräver viss eftertanke och analys hos Kenneth Stålnacke, Kristina Zakrisson och andra lokala socialdemokrater. Om en vecka ska verkställande utskottet i den socialdemokratiska arbetarekommunen också träffas för att diskutera det nya läget i Kirunapolitiken.
En sak borde vara självklar. Alla gamla kirunapartister som, i likhet med Lars Törnman, vill komma tillbaka till Socialdemokraterna är varmt välkomna.
Det är dags att lägga gamla surdegar och historiska motsättningar åt sidan. Om Törnman och andra vill återvända till fadershu(S)et och göra en insats ska dörren stå öppen för dem.
De lokala Socialdemokraterna måste även ta sig en allvarlig funderare på samarbetsmönstren i Kirunapolitiken. Det nya Kirunapartiet, utan Törnman, är uppenbarligen inget att hålla i handen. I tidningsintervjuer talar Törnman om att det finns "ett stort sossehat" i KIP.
Därför måste S söka nya allierade. Visserligen är S fortfarande det största partiet i kommunfullmäktige, men partiet måste samarbeta med andra för att ha majoritet.
Kanske kan ett fördjupat samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet - det vill säga samma rödgröna samarbete som finns i rikspolitiken - vara en modell även för Kiruna?
Ett är i alla fall säkert. Kiruna har inte råd med att det råder oklarhet om det lokala styret.
Om kommunen ska kunna visa framfötterna när det gäller stora företagsinvesteringar och lokaliseringsbeslut så behövs en stark och handlingskraftig kommunledning.