Kent Carlsson, Stockholm, skulle ha blivit ordförande i SSU efter Anna Lindh 1990. Men bara ett par veckor före kongressen i juni samma år tvingades han lägga ned sin kandidatur.
Kent Carlsson hade blivit allvarligt sjuk. Tre år senare var han död. Han avled 7 november 1993, bara 31 år gammal.
Bland oss som var SSU-aktiva under 1980-talet tisslades och tasslades det om att Kent var homosexuell. Men han gick inte ut med det offentligt förrän 1991. Då blev han den första riksdagsledamoten (!) som öppet deklarerade att han var homosexuell.
Det känns märkligt att det bara är 31 år sedan. Men Jonas Gardells fantastiska TV-serie och bok "Torka inte tårar utan handskar" har påmint oss om att 1980-talets Sverige var ett annat land.
Då var homosexualitet inte Pride, Melodifestivalen, glitter och glamour. Då var homosexualitet liktydigt med ”bögringen”, ”Klara Porra”, mörka parker och skumma kvarter i Stockholm.
Men ändå var Stockholm en form av frihetens paradis för många yngre homosexuella runt om i landet. Många – som Rasmus i Gardells skildring – lämnade ett litet samhälle i Värmland, Småland eller Norrbotten för att få vara sig själva och söka kärleken i Stockholm.
Frågan om homosexuellas rättigheter diskuterades inte heller mycket i partierna eller de politiska ungdomsförbunden på den tiden. Till exempel minns jag Kent Carlsson först och främst som en ung politiker som var intensivt engagerad i bostadspolitiken.
Det var först 1991, när han redan var svårt sjuk, som Kent Carlsson började skriva riksdagsmotioner om diskrimineringen av homosexuella, smittskyddslagen och hiv/aids.
23 januari 1992 undertecknade Kent Carlsson – tillsammans med S-kollegorna Berit Andnor, Ulla-Britt Åbark och Ines Uusmann – en riksdagsmotion om införandet av registrerat partnerskap. Förslaget fick även stöd av riksdagens majoritet. Kent fick dock aldrig se lagen bli verklighet. Han dog bara några månader innan lagen trädde i kraft 1994.
Saker och ting är annorlunda i dagens Sverige. Både lagstiftning och attityder har utvecklats i rätt riktning. Det är inte längre något uppseendeväckande att det arrangeras en Pridevecka i Luleå. Den har blivit en naturlig del av sommaren i Norrbotten.
Det betyder inte att allt är bra. Fortfarande finns diskriminering, fördomar, unkna åsikter och hat. 2020 identifierades närmare 500 brott hbtqi-relaterade hatbrott, enligt Brottsförebyggandets rådets statistik. Men mycket har trots allt förändrats till det bättre sedan min och Kents SSU-tid.
Det förblir dock en evig sorg att Kent och så många i hans generation fick dö så unga och aldrig fick uppleva alla dessa förändringar.