Det rör på sig i energidebatten. I slutet av förra året skrev socialdemokraten Daniel Färm, chef för arbetarrörelsens tankesmedja Tiden, och miljöpartisten Take Aanstoot, ordförande för Svenska Ekomodernisterna, en artikel i DN där de pekar på att kärnkraften spelar en central roll för att klara klimatet.
"Då de fossila bränslena behöver fasas ut snabbare är kärnkraft viktig på kort och lång sikt för att klara den elektrifiering som är avgörande för klimatomställningen och för tillväxt och sysselsättning", markerar den rödgröna duon.
I riksdagen pläderar samtidigt S-ledamoten Hans Hoff för att öppna en ny kärnkraftsreaktor på Ringhalsområdet.
"Vindkraften ger svensk elproduktion ett gott tillskott av el men den varierar stort över tid. Vissa dagar kan vindkraften stå för nästan 30 procent av produktionen för att andra dagar stå för 0,8 procent av produktionen. Då stora delar av den kontinuerliga elproduktionen i södra Sverige har lagts ned eller kommer att läggas ned så måste den ersättas med ny planerbar elproduktion snarast", skriver han och en grupp halländska S-ledamöter i en gemensam riksdagsmotion.
Alla prognoser visar dessutom att behovet av el kommer att öka kraftigt som en följd av den gröna omställningen.
Bara ett exempel: LKAB:s hyllade satsning på fossilfri gruvdrift beräknas kräva hela 55 TWh (terawatttimmar) el per år.
"Det är mer än den svenska kärnkraften producerade 2019 och nästan dubbelt så mycket som all vindkraftproduktion", konstaterar fyra företrädare för energibranschen i DN.
Lägg till detta prestigeprojektet Hybrit, som bedöms kräva lika mycket el som vattenkraftproduktionen i Lule älv (15 TWh). Plus Northvolt, serverhallar, utveckling av eldrivna flyg- och sjötransporter och en massa annat.
Vid förra veckans Arctic Talks i Jokkmokk framhöll Torbjörn Wahlborg, chef för Vattenfalls elproduktion, att Sverige kommer att behöva 250 TWh el 2045 för att klara de växande behoven. Idag uppgår produktionen till ungefär 150 TWh/år.
"Vi kommer att behöva alla energislag för att klara det – vatten-, vind- och kärnkraft", underströk han.
Sedan kärnkraftsomröstningen 1980 har den energipolitiska debatten präglats av låsningar, dogmatism och starka känslor. Men nu behövs en rejäl dos pragmatism för att fixa klimatkrisen och minska beroendet av kol och olja.
"Under Olof Palmes tid som statsminister lyckades vi nästan halvera Sveriges utsläpp av koldioxid – genom kärnkraftsprogrammet", noterar Färm och Aanstoot i DN.
Det är ord som bör föranleda viss eftertanke när Socialdemokraterna formulerar sina beslut och lägger fast kursen inför framtiden vid höstens partikongress. Partiet – och hela samhället – behöver en ny fungerande elektrifieringsstrategi.