Den 30 november var det 80 år sedan vinterkriget bröt ut. Striderna pågick i 105 långa och svåra dagar.
Finland lyckades bevara sin självständighet men förlorade hela 11 procent av sitt landområde och sin näst största stad, Viborg, till Sovjetunionen. 23.000 finländare stupade under försvaret av sitt land.
Minnesdagen uppmärksammades på många håll i Finland. Bland annat tändes 105 ljus på Kaserntorget i Helsingfors.
I samband med årsdagen påminde en del om hur kriget speglades i Norrskensflamman, kommunisternas partiorgan i Sverige.
Flamman påstod att det var finska provokationer som utlöst kriget och att finska soldater gått över ryska gränsen vid Ishavet.
Det lär oss att sanningen alltid är det första offret i ett krig och att "fake news" inte är en ny företeelse.
80 år senare pågår kampen om verklighetsbilden och historieskrivningen fortfarande.
På Twitter fortsätter ett statligt ryskt museum att sprida den gamla sovjetiska propagandabilden att det var Finland som startade kriget.
I en intressant text i Södermanlands Nyheter konstaterar den säkerhetspolitiska debattören Patrik Oksanen att sådan historierevisionism är en medveten strategi hos president Vladimir Putin och hans regim.
Kriget framställs som något som tvingades fram för att ”justera misstag” som gjordes när Finland blev självständigt 1917.
"Den som tror att historien är given och avgjord har vaggats in i en farlig villfarelse. Den som inte tror att historien har betydelse för morgondagen förstår inte sin samtid. Det är därför som berättelsen om 1939 är så viktig. Det var då Stalin återställde det ryska imperiet, ett projekt som Putin försöker återupprepa i vår tid. Där dagens ´Baltikum och Finland´ är länder som Ukraina, Georgien och Moldavien. Hur morgondagen blir avgörs av oss idag", konstaterar Oksanen.
Fortfarande finns ungefär 10.000 finska krigsveteraner som kan berätta vad som hände och vad som stod på spel vintern 1939-1940. Men många är gamla och kan snart inte längre ge oss sin egna minnesbilder.
Därför är det angeläget att andra fortsätter att berätta om imperieambitionerna hos den stora grannen i öst, annekteringen av Baltikum och hur lilla Finland, mot alla odds, lyckades slå vakt om sitt oberoende.
Finland kunde utvecklas till en modern demokrati och välfärdsstat medan Lettland, Litauen och Estland fick leva med sovjetiskt förtryck under 50 år.
Icke minst finns skäl att erinra om dessa kapitel i historieböckerna i en tid när Ryssland leds av en president som beskriver "Sovjetunionens sönderfall som 1900-talets största geopolitiska katastrof” och uppenbarligen drömmer om att bygga ett nytt stort imperium.