"Johan Pehrson försöker låta som svensk politiks Hulken men när jag läser vad han vill, tänker jag snarare på en snögubbe i töväder."
Det är Allan Larsson (legendarisk chef för AMS 1983-1990) som formulerar kritiken av dagens arbetsmarknadsminister i ett skarpt inlägg på Facebook.
Allan Larsson har läst Pehrsons och arbetsmarknadsdepartementets del av budgetpropositionen för 2024 – sammanlagt 86 sidor – och han är inte imponerad.
Larsson konstaterar att Pehrson och regeringen levererar endast två förändringar.
- Den ena är etableringsjobben för långtidsarbetslösa och unga som kan börja genomföras 2024, vilket är bra. Men det är en åtgärd som är ett resultatet av en uppgörelse mellan LO, fackförbundet Unionen och Svenskt Näringsliv – en överenskommelse som backades upp även av den tidigare S-regeringen och blivit godkänd av EU-kommissionen. Därför är etableringsjobben definitivt inte frukten av regeringsskiftet. Det enda som Johan Pehrson och regeringen lyckats med är att försena införandet med ett år, eftersom Sverigedemokraterna in i det längsta motsatte sig reformen.
- Den andra förändringen är att Pehrson och regeringen drar ned på aktiva åtgärder som matchnings- och introduktionstjänster. Det handlar om totalt 2,1 miljarder kr som skalas bort från jobbpolitiken.
Johan Pehrsons enda avtryck efter ett år på ministerposten är alltså en nedmontering av stora delar av den statliga sysselsättningspolitiken.
"Färre får hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Johan Pehrson är ministern som säger att arbetslinjen ska upprättas, men som i praktiken rustar ner arbetsmarknadspolitiken", lyder slutomdömen från den forne AMS-direktören Allan Larsson.
Det sker dessutom i ett läge när arbetslösheten är på väg uppåt. SCB:s statistik visar att arbetslösheten ökade med 75 000 personer i september jämfört med samma månad föregående år.
Många av dem kommer säkert att hitta en väg tillbaka till arbetsmarknaden ganska snabbt. Men erfarenheterna från tidigare ekonomiska kriser och svackor är tydliga. Det finns alltid en stor grupp människor som behöver samhällets hjälp och extra stöd för att inte hamna i permanent utanförskap.
Därför är det ingen smart jobb- eller konjunkturpolitik att skruva ned arbetsmarknadsanslagen i det här läget.
Det rimliga hade varit att göra motsatsen. Att satsa mer. När det är lågtryck på arbetsmarknaden så borde det helt enkelt vara högtryck i den statliga jobbpolitiken.
Det är naivt att tro att marknaden fixar alla arbetsmarknadsbekymmer. Det behövs också samhälleliga åtgärder för att stötta de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden och för att undvika att fler trillar ned i långtidsarbetslöshetens djupa träsk.