Järnvägen är lönsam
Norrbotniabanan förenar närings- och miljöpolitiska mål.
En satsning på Norrbotniabanan förbättrar möjligheterna för godstrafiken i norr.
Foto: HASSE HOLMBERG
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I höst ska Banverket presentera sina förslag till framtidsplaner. Därefter blir det regeringen som slutgiltigt fastställer inriktningen för järnvägspolitiken. Och då gäller det att Norrbotniabanan finns med.
Men det blir ett tufft jobb. Norrbotniabanan konkurrerar med många andra väg- och järnvägsprojekt i andra delar av landet.
De norrländska företrädarna har emellertid bra argument för sin sak.
Banverket har redan gjort en studie som visar att en ny norrländsk kustjärnväg är en bra affär för svensk samhällsekonomi. Byggs Norrbotnibanan får samhället tillbaka mellan 1,05-1,45 per satsad krona, enligt verkets beräkningar.
"Järnvägen är viktig för industrin och kanske särskilt viktig i norra Sverige där tillväxten de senaste åren har varit snabb", sa Tomas Gustafsson, projektansvarig på Banverket, i ett pressmeddelande när verket offentliggjorde sin studie för några år sedan.
Banverkets utredning visar att Norrbotniabanan har många fördelar.
"Det är emellertid endast med en ny järnväg Umeå-Luleå, som kapacitetsproblemen för järnvägen kan elimineras. En ny järnväg eliminerar också restiderna längs kusten, vilket är förutsättningen för att skapa en attraktiv kollektivtrafiken", skriver Banverket.
Vidare framhåller utredaren: "Transportkostnaderna för dagens godstrafik skulle kraftigt minska med en ny järnväg genom kortare avstånd och möjlighet att frakta mer på varje tåg. Det finns då möjlighet att föra över delar av den prognosticerade ökningen av lastbilstransporter till järnvägen."
Annorlunda uttryckt: Norrbotniabanan förenar närings- och miljöpolitiska mål.
Den ger lägre transportkostnader (och därmed ökad konkurrenskraft) för basindustrierna i norr. Samtidigt ger den möjlighet att styra över godstrafiken från väg till järnväg, vilket har stora miljöpolitiska fördelar. De mest optimistiska prognoserna säger att koldioxidutsläppen kan minska med omkring 100 000 ton varje år.
Gång på gång har också företrädare för industrin längs Norrlandskusten markerat behovet av en ny järnväg. Norrbotniabanan är inte bara ett skötebarn för en handfull röda och gröna politiker i norr.
När regionens företrädare träffade förra infrastrukturministern Ulrica Messing (S) 26 september 2003 om Norrbotniabanan var Morgan Yngvesson, SCA Piteå, och Stina Blombäck, Billerud Karlsborg, två av dem som deltog på mötet.
Även den nya regeringen bör vara vara medveten om näringslivets engagemang för Norrbotniabanan. I en skrivelse (11 november 2008) till näringsminister Maud Olofsson (C) och infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) markerar sex tunga näringslivsföreträdare behovet av bättre järnvägsförbindelser.
"Basindustrin och övrigt näringsliv behöver Norrbotniabanan för att stärka och utveckla vår konkurrenskraft", förklarar de.
Det är argument och synpunkter som inte borde klinga ohörda i regeringskansliet Rosenbad.
Norrbotniabanan är ett framtids- och tillväxtprojekt som borde stödjas av alla regeringar, oavsett deras politiska kulör.