2018 presenterade OECD, de västliga industriländerna, en rapport som visar att jämställdhet mellan män och kvinnor också har ekonomiska fördelar.
OECD pekade på utvecklingen i de nordiska länderna.
Utbyggd barnomsorg, betald föräldraledighet för mammor och pappor och flexiblare arbetsplatser har lett till att i genomsnitt 76 procent av kvinnorna i de nordiska länderna idag förvärvsarbetar.
Denna ökade kvinnliga förvärvsfrekvens har inneburit ett rejält ekonomiskt lyft för Sverige och övriga delar av Norden.
Ökningen av kvinnors sysselsättning under de senaste 40–50 åren har stått för 10–20 procent av BNP-tillväxten per capita i Norden, enligt OECD-rapporten.
Bland annat bedömer rapportförfattarna att Sverige skulle ha varit 12-13 procent fattigare utan denna utveckling.
Kort sagt: Jämställdhet är inte bara ett mål i sig och en fråga om rättvisa, utan också en god ekonomisk affär.
Jämställdhetsreformerna har inte bara stärkt kvinnorna utan också Sverige som välfärdsland.
Av det skälet är det också av central ekonomisk betydelse att Sverige nu kan öka förvärvsfrekvensen även bland utlandsfödda kvinnor.
Idag ligger förvärvsfrekvensen för utlandsfödda kvinnor i Sverige på 62 procent. Det är visserligen högre än i andra europeiska länder. Men det är betydligt lägre än för svenskfödda kvinnor som har en förvärvsfrekvens på ungefär 80 procent, vilket måste ses som ett slöseri med både mänskliga och ekonomiska resurser.
Således finns det en del att göra för arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP), liksom regeringens samarbetspartier L och C.
En av nycklarna till både ökad jämställdhet, lyckad integration och bättre ekonomisk tillväxt är att fler utlandsfödda kvinnor tar klivet in på arbetsmarknaden.
Om utrikesfödda kvinnor skulle jobba i samma utsträckning som inrikesfödda kvinnor så skulle BNP-nivån bli 1,5 procent högre, arbetslösheten en procentenhet lägre, och de offentliga finanserna skulle stärkas med cirka 37 miljarder kronor, enligt Finansdepartementets beräkningar.
Via Arbetsförmedlingen, studieförbunden, komvux, folkhögskolorna och andra görs redan en del för att fler utlandsfödda kvinnor ska komma närmare arbetsmarknaden. Men det krävs ytterligare insatser från stat och kommuner i kommande budgetar.
Många väntar fortfarande på att få göra den resa som svenska kvinnor gjorde under 1950-, 60- och 70-talen.