Än är sommaren inte riktigt slut. Det finns chans för några fina dagar till och ljumma ljusa kvällar, men vi vet vart det är på väg. Luften blir klarare och vardagen kryper sig på. Det är en tid av vemod och nystart. Jag gillar den – det riktiga nyåret.
Hur mycket jag än älskar sommaren med urtvättade bomullsklänningar, bikini som underkläder och inga andra skor än birkenstock i fler veckor så är det också skönt att återgå till sitt vanliga jag.
Jag har bokat tid hos frissan, förberett matlådor och börjat gå igenom garderoben. Två gånger om året vänder jag på den. Nu är det dags att hänga bak det ljusa tunna och plocka fram det mörka varma.
Varje gång jag byter plats i garderoben så rensar jag ut en del som inte blivit använda på länge. Men inte bara det. Jag köper också nytt. Jag har en stark känsla av att det där nya livet med rutiner, riktiga skor och målade naglar kräver något nytt att ha på sig.
Modeindustrin beräknas stå för 10 procent av de globala koldioxidutsläppen – mer än internationella flygningar och sjöfart tillsammans. Enligt europeiska miljöbyrån genererar textilinköp i EU ungefär 270 kilo CO2-utsläpp per person. Svenskars klädköp har ökat sedan pandemin.
Bomullen i en T-shirt kan ha odlats i Indien, garnet spunnits i Kina, tyget stickats, färgats och sytts upp i Bangladesh innan tröjan slutligen når butiken i Sverige. Enligt Naturskyddsföreningen går det åt 5 000 liter vatten för att producera ett par jeans och en klänning i polyester ger 15 kilo CO2-utsläpp.
Då så, skärp dig Veronica, du behöver inte ännu en klänning, kanske du tänker. Nej, det är möjligt eller till och med troligt att jag skulle klara mig med de kläder jag redan har även den här hösten. Men nu köper jag oftast begagnade kläder när jag köper nytt.
Jag vill å det varmaste rekommendera second hand. Man kan hitta mycket roligt och får mer för pengarna. Men det finns en bugg i skattesystemet som straffar den cirkulära ekonomin – dubbelbeskattning.
Inte köp mellan privatpersoner, men Tradera och Blocket är ett pill jämfört med stora butiker eller webbutiker för second hand, och där uppstår problemen. Först är det moms när varan säljs i vanlig butik och sedan en gång till när den säljs i second hand-butik.
Om man ska få snurr på den cirkulära ekonomin måste den bli mer storskalig och då kan inte kommersiell second hand straffas.
Egentligen är jag en stor vän av enhetlig moms och jag tycker att skatt är till för att finansiera viktig verksamhet, inte ett politiskt styrmedel. Men i just det här fallet har det blivit fel.
Det kan inte vara meningen att second hand-kläder ska momsbeläggas dubbelt. Tvärtom måste det uppmuntras att cirkulera kläder och andra prylar som är fullt dugliga.
Visst är habegäret i sig ett problem, men jag är ändå glad att min dopamintörstande hjärna inte bara får kickar av nyproducerat, att den inte tvingar mig till onödig klimatpåverkan. Det borde belönas – inte straffas.
Jag brukar inte hojta om sänkt skatt, snarare motsatsen, men här är ett undantag: Sänk skatten! – på second hand.