Ingen fest i Kapernaum
Kristdemokraterna och Göran Hägglund har inte så mycket att skratta åt just nu.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I tidningsintervjuer talade Alf Svensson om att Kristdemokraterna skulle bli ett 20-procentsparti och det största borgerliga partiet.
Men verkligheten har blivit en annan. Kristdemokraterna minskade kraftigt redan i valet 2002. Raset fortsatte även 2006. Och i två av varandra oberoende opinionsmätningar balanserar KD nu på fyraprocentsgränsen till riksdagen.
I den ena mätningen får partiet 4,3 procent. I den andra landar KD på rekordlåga 2,5 procent.
Utvecklingen förvånar dock inte. Kristdemokraterna är ett väldigt smalt parti. Den som studerar partioppen får intrycket att det bara är ett parti för kristna smålänningar.
Partiledaren Göran Hägglund, vice ordföranden Maria Larsson, tidigare partiordföranden Alf Svensson och Stefan Attefall, gruppledare i riksdagen, bor alla i ett snävt geografiskt område i Småland.
Inget ont om Småland, men vill kristdemokraterna bli ett större parti räcker inte Jönköpingstrakten som partibas.
Både Alf Svensson och Göran Hägglund har i och för sig försökt bredda och förnya partiet, men fortfarande återstår mycket att göra. Homosexuellas rättigheter och rätten till abort är ännu 2009 kontroversiella frågor bland kristdemokraternas hårda väljarkärna.
Motsättningarna mellan förnyare och traditionalister har dessutom varit väldigt tydliga under den senaste tiden. Den värdekonservative abortmotståndaren Lennart Sacrédeus fick många röster i ett provval inför sommarens EU-val, men partiledningen valde ändå att inte ta med honom på valsedeln.
Petningen av Sacrédeus skapar nu stora interna konvulsioner. Det är "helt obegripligt" att Lennart Sacrédeus ratas, skriver riksdagsledamoten Annelie Enochson (KD) på sin blogg.
Bengt Germundsson, kommunalråd i Markaryd, tycker att nomineringskommitténs agerande är "väldigt märkligt". Företrädare för KD-distrikten i Dalarna och Östergötland framför hård öppen kritik mot behandlingen av Sacrédeus.
Ett annat bekymmer är regeringssamarbetet. Kristdemokraterna vill gärna framstå som ett parti som slår vakt om samhällets utsatta grupper. Men det är ett budskap som tappar trovärdighet när KD sitter i en regering som slopar förmögenhetsskatten och sänker skatten för höginkomsttagarna kraftigt.
Det är en skattesänkningspolitik som inte skapar mer resurser för sjuka, handikappade, låginkomstpensionärer, arbetslösa och andra som lever på marginalen. Tvärtom upplever vi nu hur klyftorna ökar mer i Sverige än något annat land i västvärlden.
Det kristdemokratiska statsråd som profilerat sig mest - privatiseringsministern Mats Odell - har inte heller rosat marknaden. Odells nära band till den skandalomsusade investmentbanken Carnegie är rena varbölden för regeringen och KD.
Två av Odells närmaste medarbetare - statssekreteraren Urban Funered och utförsäljningsexperten Karin Forseke - hade bägge rekryterats från Carnegie. Men hösten 2007 fick bägge lämna sina befattningar när Carnegie-skandalen var ett faktum.
Sammanfattningsvis: Kristdemokraterna och Göran Hägglund arbetar i hård motvind just nu. I riksdagsdebatterna gör visserligen Hägglund allt för att framstå som en glad gamäng. Men han har inte så mycket att skratta åt.
Om inget dramatiskt sker i väljaropinionen kommer Hägglunds parti att trilla ur riksdagen 2010.