Inga fler självmål - tack!
Den rödgröna sidan leder fortfarande, men den har inte råd med fler självmål.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De fyra partiledarna såg ut att ha kul ihop, medan statsminister Göran Persson (s) mest verkade längta bort från Rosenbad.
Det var förvisso mycket yta och lite innehåll, men uppenbarligen gick det hem i stugorna. Än en gång visade sig gamle partisekreteraren Lars Stjernkvist (s) ha fog för orden: "Gladast vinner".
De orden måste också vara riktmärke när den rödgröna oppositionen nu formulerar riktlinjerna inför valet 2010. Om det ska bli ett regeringsskifte 2010 går det inte att skapa intryck av att de rödgröna partierna helst inte vill ha med varandra att göra.
Trasslet i relationerna mellan s, mp och v är den viktigaste förklaringen till att oppositionspartierna tappar mark i den senaste opinionsmätningen från DN/Synovate.
De rödgröna partierna samlar fortfarande en majoritet. Men avståndet mellan blocken krymper från 19,1 till 11,9 procentenheter, vilket är alarmerande.
I en TT-intervju tar socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin på sig skulden för nedgången.
"Det var klantigt av mig", säger hon om sitt sätt att hantera samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet.
"Det kom att uppfattas som att jag stängde igen en dörr. Det har jag förändrat och nu är processen i full gång", fortsätter hon.
Så är det. De tre partiernas ekonomisk-politiska talesmän - Ulla Andersson (v), Mikaela Valtersson (mp) och Thomas Östros (s) -för diskussioner om den ekonomiska politiken.
Men det är verkligen inte bara socialdemokraterna och miljöpartiet som måste bjuda till i förhandlingarna. Sahlin har kanske uttryckt sig både "klantigt" och "klumpigt", men även Lars Ohly har ett ansvar för att det rödgröna samarbetet ska fungera.
Som ledarskribenten Lena Askling påpekar 2 november i Aftonbladet har s, v och mp redan träffats många gånger.
"I månader hade vaga och vänliga trevare, diskussioner och möten pågått mellan s, mp och v utan några positionsförflyttningar från vänsterpartiets sida", konstaterar Askling.
Nu är socialdemokraterna och miljöpartiet överens om grunderna för den ekonomiska politiken. Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har markerat sin enighet flera gånger under de senaste veckorna.
Följaktligen ligger bollen hos Lars Ohlys parti. Vill vänsterpartiet ansluta sig till det rödgröna samarbetet fullt ut? Eller vill partiet spela rollen som populistiska frifräsare på vänsterkanten?
S och mp kräver att v ställer upp på det ekonomiska regelverket med budgettak, överskottsmål och självständig riksbank.
"Det finns en konstruktiv vilja att få med vänsterpartiet, men vi vill, i den ekonomiska situation Sverige nu går in i, inte vika en tum från en trovärdig ekonomisk politik", säger Mona Sahlin till TT.
"Vi kan inte harva hur länge som helst. Men accepterar vänsterpartiet regelverken, då ska vi testa om det håller", tillägger Mikaela Valtersson (mp).
Det är en vettig utgångspunkt.
Ingen begär att de de röda partiledarna och gröna språkrören ska sätta sig ochs skratta i en badtunna tillsammans. Men om de vill vinna valet 2010 går det inte att ägna en massa energi åt tjafs om samarbetsformer. Då gäller det i stället att manifestera enighet och en gemensam front mot högerpolitiken.
Den rödgröna sidan leder fortfarande, men den har inte råd med fler självmål.