I dag, lördag 10 december, är det Internationella dagen för mänskliga rättigheter.
Det är en dag som finns för att uppmärksamma och påminna om FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna, som antogs av Förenta Nationernas generalförsamling 10 december 1948.
Deklarationen rymmer sammanlagt 30 punkter. Några exempel:
o Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
o Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
o Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
o Ingen får godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.
o Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.
o Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.
Idag har det gått 74 år sedan världens länder ställde sig bakom denna definition av vad mänsklighet är och bör innebära. Men dessvärre lever vi fortfarande i en värld där dessa grundläggande humanistiska principer inte är självklara.
Under året har vi fått uppleva hur Ryssland – en av de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd – inlett ett brutalt och besinningslöst anfallskrig i Ukraina, ett fredligt sinnat grannland.
Vi har sett flyganfall och raketattacker som förstört skolor, sjukhus, bostäder och civil infrastruktur. Miljontals människor har tvingats fly. Det finns tusentals anmälningar om misstänkta övergrepp, våldtäkter, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
Detta flagranta brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna har skarpt kritiserats av en förkrossande majoritet av FN:s medlemsstater.
Sammanlagt 143 av FN:s medlemsländer röstade för att fördöma Rysslands olagliga annektering av de ukrainska regionerna Cherson, Luhansk, Donetsk och Zaporizjzja. Bara ett litet sällskap bestående av fem skurkstater röstade emot – Ryssland, Nicaragua, Nordkorea, Belarus och Syrien.
Det visar att det alltjämt finns ett starkt stöd i världen för både folkrätten och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Men det understryker också att det kan krävas mer än ord och diplomati för att försvara grundläggande mänskliga värden.
Fallet Ukraina visar att det ibland behövs militär makt och styrka för att kunna försvara ett lands frihet och oberoende. Tyvärr går det inte att tala Putin till rätta.