I skilda världar
Den regionala och lokala nivån går inte längre i takt.
Nu är det hög tid att kompromissa om obs-platserna. Bengt-Urban Fransson, s-kommunalråd i Arjeplog, har pekat på en möjlig väg.
Foto: Maria Åsén
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men under 1990-talet försvagades banden mellan kommun- och landstingspolitik. Den regionala och lokala politiska nivån började mer och mer leva skilda liv från varandra.
En förklaring är kommunernas växande ansvar. Kommunerna basar över tunga välfärdsområden som skola, äldreomsorg och barnomsorg. Det mesta av fritids- och kulturpolitiken (idrottshallar, bibliotek, lekparker med mera) sköts på lokal nivå. Ansvar för arbetsmarknads- och miljöfrågor har decentraliserats. Alla kommuner med självaktning håller en hög profil i näringspolitiken.
Det är en utveckling som inneburit växande arbetsbördor för kommunalråden. Det finns inte samma tid och möjligheter att delta i landstingspolitiken som förr.
En annan förklaring är att det inte varit lika kul att sitta i landstingsfullmäktige eller landstingsstyrelsen på senare år.
Under 1960- och 1970-talen handlade det politiska uppdraget om att fördela en växande ekonomi. Under 1990-talet blev uppgiften att fördela besparingar. Det har varit svårhanterliga debatter om bland annat centrallasarettet i Boden, förlossningsvården och akutkirurgin vid länets mindre sjukhus.
Det har gjort att många lokalpolitiker undvikit att stoppa in i huvudet den landstingspolitiska hetluften. Det är lätt att hamna i kläm mellan lokala opinioner och det regionala uppdraget att skapa en fungerande hälso- och sjukvård i hela Norrbotten.
I dagens landstingsfullmäktige i Norrbotten finns följaktligen ingen av länets kommunstyrelseordförande.
Det är också denna utveckling som har bäddat för dagens motsättningar om obs-platserna i Haparanda. Den regionala och lokala nivån går inte längre i takt. Kommunal- och landstingsråd försöker inte längre samsas och jämka ihop sig i samma beslutsförsamling.
I stället sitter man på var sitt håll och slåss för respektive intressen.
För det socialdemokratiska partiet i Norrbotten är det emellertid djupt olyckligt att frågan om obs-platserna fått sådana proportioner.
Det politiska priset kan bli väldigt högt, om frågan leder till ett utdraget skyttegravskrig och infekterad stämning inom det socialdemokratiska partiet. Intern splittring är inget som lyfter partiet inför det viktiga valåret 2010.
Därför är det hög tid att alla inblandade aktörer nu besinnar sitt ansvar. Det borde gå att hitta en kompromiss.
Vare sig Haparanda eller landstingsekonomin står och faller med obs-platserna, men det är en fråga som kan fälla det socialdemokratiska partiet i Norrbotten.
Bengt-Urban Fransson, s-kommunalråd i Arjeplog, har talat sig varm för den så kallade Arjeplogsmodellen som innebär att landsting och kommuner delar på kostnaderna för obs-platserna. Det är en modell som rimligen borde kunna fungera även i andra mindre kommuner.
Klart är i alla fall att ingen - mer än socialdemokratins politiska motståndare - kan glädja sig åt att frågan om obs-platserna fortsätter att riva upp djupa sår i partiet.