Ledare: I otakt med verkligheten

De drivor av dokument om Irakkriget som Wikileak släppt ut på nätet visar hur mycket som kan gå snett i krig. Påfallande mycket av det som nu avslöjas om kriget i Irak är tillämpligt på och högaktuellt i Afghanistan:
 Bruket av legosoldater, kontrakterade "säkerhetsföretag", som för ett eget okontrollerat krig, för tillfället stoppade av den afghanska regeringen till USA:s förtrytelse.
Stora civila förluster i samband med militära operationer, i synnerhet från luften, som medvetet underskattas eller hemlighålls för världen. Men som upprör civilbefolkningen och stärker motståndet mot de utländska soldaterna.
 Övergrepp, tortyr osv som utförs av allierade soldater och poliser i landet och som ockupationsmakten ofta blundar för. I Afganistan tillkommer korruption, valfusk och andra former av maktmissbruk som undergräver förtroendet för de makthavare som backas upp av de utländska styrkorna. Övergrepp rapporteras även från grannlandet Pakistan.

De civila förlusterna i Irak får efter Wikileaks avslöjanden justeras upp med minst 15 000 döda. Ekonomin är sämre än på Saddams tid och två miljoner irakier befinner sig på flykt.
Men ett om än bristfälligt civilt irakiskt styre har installerats, och säkerhetsläget har stabiliserats så pass mycket att USA efter sju års krigande och tusentals stupade amerikanska soldater nu kan börja dra tillbaka sina trupper.

I Afghanistan är det svårt att se någon ljusning alls. Säkerheten försämras från månad till månad. Kriget går uselt och är kontraproduktivt. Biståndet som alltför mycket bygger på den militära närvaron når inte ut till dem som bäst behöver det.
Här har ockupationsländerna konstruerat ett eget moment 22: Kriget har skapat behov av ett bistånd som tvingar ockupanterna att stanna eftersom biståndet annars inte fungerar. Så resonerar bl a ledande socialdemokrater som varit på besök i landet. Svenska Afghanistankommittén, som verkat längst i landet, värjer sig mot beskyddet.

I denna farliga och nedbrytande miljö verkar ett halvt tusental svenska soldater. Många är unga och har uppenbarligen rätt diffusa begrepp om vilka motståndarna är och vad kriget går ut på.
I stället för att dra slutsatsen att det är dags att kalla hem den svenska truppen, hävdar de ansvariga att eftersom kriget går dåligt och riskerna ökar för den svenska styrkan, måste vi svenskar sluta upp bakom krigsinsatsen. På kort sikt också förstärka den, med obemannade spaningsplan och helikoptrar. För några år sedan ville militären skicka attackversionen av Gripen.

Det är en bisarr situation. Samtidigt som USA och Nato enligt amerikanska tidningsuppgifter lämnar fri lejd för talibanledare som reser in i landet från Pakistan för att förhandla om en politisk lösning som inkluderar talibanerna i landets styre, håller de svenska riksdagspartierna på att skriva ihop ett beslut som genom luddiga formuleringar i praktiken lämnar öppet för hur länge svenska soldater ska fortsätta riskera livet i ett krig med samma talibaner.
Som DN:s politiske redaktör Peter Wolodarski skriver i en signerad ledare söndag 24 oktober: "När Barack Obama ifrågasätter ett fortsatt krig borde även svenska politiker och militärer uppdatera sin verklighetsbild".
Det kan tilläggas att Obama är i färd med att ommöblera hela det säkerhetspolitiska etablissemanget i USA. Nya beslut kan väntas efter valet den 2 november.
Ingen vill bli den siste som dör för en talibansk kula eller vägbomb, men som de ansvariga i Sverige för närvarande spelar korten kan det mycket väl bli en svensk.