Hotad utjämning
Moderaterna ogillar utjämningen mellan landets kommuner och landsting.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kommittén, som ska föreslå alternativ till dagens system, ska vara klar med sitt arbete våren 2011.
Det råder ingen tvekan om vilka ambitioner moderaterna har med utredningen. I början av 2000-talet bedrev moderaterna en stenhård kampanj mot skatteutjämningssystemet.
I Stockholm anlitades konsultföretaget Prime för att skriva artiklar, göra utspel och annonser mot utjämningspolitiken.
Den som besökte Stockholm kunde läsa påståenden på stora affischpelare om att "varje stockholmare bidrar med 2 200 kronor till övriga landet".
Det etablerades en bild av att Stockholm subventionerar bonnläppar och ödebygder i norra Sverige.
Kampanjerna fortsatte inför valet 2006. I Stockholmsförorten Täby ( hemort för statsminister Fredrik Reinfeldt) gav moderaterna ut tidningen Täby-Aktuellt.
I tidningen uttalade sig ett antal (m)edborgare om att "skatteutjämningen måste avskaffas".
"Det värsta med skatteutjämningen är att vi tvingas höja skatten och spara hårt i Täby samtidigt som de kommuner som får våra pengar kan satsa på äventyrsbad och nya bibliotek. Pengar som man inte tjänat ihop på egen hand rinner lätt igenom fingrarna", sa en av Täbymoderaterna.
Det finns all anledning för socialdemokratin och skogslänens företrädare att rida spärr mot den sortens mytbildning och nidbilder av utjämningssystemet.
Tanken bakom skatteutjämningen är enkel. Det handlar om solidaritet. Genom att ta från kommuner med kraftigt växande skatteintäkter och ge till utsatta kommuner, vars inkomster minskar, får alla människor i landet en bra välfärd.
Denna omfördelning av gemensamma resurser ger alla invånare, oavsett bostadsort, tillgång till god barnomsorg, hemtjänst, skola och vård.
En skattekrona i Övertorneå och Överkalix blir ungefär lika mycket värd som en skattekrona i Täby och Nacka.
Vad Stockholmsmoderaterna också bortser i från är att samma solidaritetstänkande länge tillämpats i fråga om de norrländska naturresurserna.
Vinsterna från malmen, skogen och energin kommer även Täby, Danderyd och Lidingö till godo - inte bara Kiruna och Jokkmok.
.
Till detta ska läggas att glesbygdskommunerna bekostar gedigna grund- och gymnasieutbildningar för varje person som flyttar till Stockholm.
Det är investeringar som stockholmarna direkt får nytta av utan egna kommunala kostnader.
Kritikerna låtsas inte heller om att det finns tillväxtkommuner i Norrland som bidrar till utjämningssystemet. All tillväxt är inte koncentrerad till Stockholm.
Umeå, Sundsvall och andra norrländska orter med god befolkningsutveckling drar också sitt strå till utjämningsstacken.
Stockholmsregionen är för övrigt inte missgynnad i den nationella politiken. Vad betyder det inte för skattekraften i Stockholm att de flesta statliga verk, myndigheter, bolag och företag har sina huvudkontor i regionen?
Hur mycket tillförs inte Stockholm genom statens satsningar på universitet, stora kulturinstitutioner och infrastruktur i regionen?
Ett är säkert: En avskaffad skatteutjämning skulle slå hårt stenhårt mot många små kommunerna i norr och leda till stora skillnader i kommunalskatt.
Det handlar inte om småpengar. Kommunerna i Norrbotten får uppemot 1,5 miljarder kronor från systemet. Det motsvarar många daghemsplatser, lärartjänster, sjukhussängar och sjuksköterskor i länet.
Därför gäller det att regionens politiker nu engagerar i sig utredningen om utjämningssystemet. Det är en betydligt mer angelägen fråga än de regionaliserings- och kommunaliseringdiskussioner som engagerat många kommun- och länspolitiker under året.
Det finns skäl att känna oro för vad den moderatledda regeringen kan hitta på med dagens system för utjämning kommuner och landsting.