Hotad industri
En nedläggning av Lövholmens sågverk i Piteå äventyrar även det stora pappersbruket i kommunen.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Köpeskillingen uppgick till 75 000 kronor, vilket var väldigt mycket pengar för 100 år sedan. 1908 uppgick de kommunala skatteintäkterna till bara 33 900 kronor årligen!
Man kan verkligen snacka om djärv lokal näringspolitik! Med facit i hand blev det dock en lyckad investering för Pitebygden. De kommunala politikernas mod belönade sig på sikt.
Sågverket blev navet i arbetet för att utveckla skogsnäringen i kommunen och en grund för att det så småningom etablerades två stora pappersbruk i Piteå.
100 år senare är verksamheten på Lövholmen i Piteå hotad på nytt. Setra-gruppen, som äger Lövholmens sågverk i dag, har tillsatt en utredning som kan resultera i att antingen Lövholmens sågverk eller koncernens fabrik i Malå läggs ned.
Men det är mer än sågen som står på spel. I Piteå-Tidningen 29 november varnar företrädare för både Smurfit Kappa och Piteå kommun att en nedläggning av Lövholmens sågverk hotar även ett av pappersbruken i kommunen.
"Sågen är en stor leverantör av råvaror till oss. Om den försvinner påverkar det både tillgången och priset negativt", säger Dirk Poot, vd för Smurfit Kappa (det största pappersbruket i Piteå).
"Alla har inte förstått hur allvarlig situationen är. Det är en katastrof om Lövholmens sågverk läggs ned", säger Jan Jonsson, vd för Piteå Näringsfastigheter, i Piteå-Tidningen.
Jan Jonsson skräder inte heller på orden när han beskriver ägaren Setras agerande.
"De har inte investerat i norr utan plockat resurser härifrån till södra Sverige. Att köpa Rolfs såg när det inte finns tillräckligt med råvara var ett stort misstag. Det gjorde att sågen i Seskarö tvingades lägga ned", säger han.
Riksdagsledamoten Hanna Bergstedt (s), Piteå, kräver nu att näringsminister Maud Olofsson (c) engagerar sig i frågan. Det är ingen orimlig begäran.
Att stora multinationella koncerner, som bara har det krassa vinstintresset för ögonen, agerar cyniskt och kortsiktigt kan man kanske förstå. Men det är obegripligt att Setra, som till hälften ägs av statliga Sveaskog, inte visar större regional hänsyn.
När det gällde sågen på Seskarö skickade Maud Olofsson alla besvärliga frågor till direktörerna i Sveaskog och Setra.
Men hon kan inte fortsätta smita undan sitt ansvar som den högst ansvariga för närings- och regionalpolitiken, liksom för statens företag.
Det är dags att regera och att reagera mot Setras kortsiktiga och kolonialistiska agerande.
Seskarö har redan farit illa av koncernens framfart. Ska Lövholmen bli nästa offer?