De tar hand om våra barn, hjälper våra gamla och vårdar oss när vi blir sjuka, men många av dem kan inte leva på sin lön.
I veckan presenterade fackförbundet Kommunal sina avtalskrav för den halva miljon undersköterskor, barnskötare, vårdbiträden, behandlingsassistenter och andra som är medlemmar hos dem.
Pengar och tid är fokus i fackets krav inför den stundande löne- och avtalsrörelsen.
Pengar för att de tjänar skamligt lite med tanke på hur viktiga de är för att upprätthålla en värdig välfärd.
När ojämlikheten ökar drabbas de med lägst inkomsterna mest. Det är därför en topp-vd tjänar lika mycket som 89 barnskötare. Svindlande och smaklöst.
Men även i jämförelse med vanliga jobb är kommunalarna felavlönade.
En gruvarbetare tjänar nästan dubbelt så mycket som någon som jobbar i hemtjänsten.
Tid för att många inte får jobba så mycket som de vill.
Deltidsarbete har många nackdelar. Det ger sämre inkomst, trygghet och pension.
Visst vill inte jobba heltid, men inte sällan beror det på att de helt enkelt inte orkar. De tvingas betala sin arbetstidsförkortning själva medan politiker bråkar om hur ett sådant system skulle kunna se ut.
Men för de flesta är deltiden ofrivillig. Nära hälften av alla deltidsanställda i privat äldreomsorg hade hellre jobbat heltid. I de kommunala verksamheterna arbetar 30 procent av de anställda ofrivillig deltid.
Facket kräver 4,2 procent i löneökning eller minst 1 222 kronor mer i månaden.
Det är exakt samma procentnivå som IF Metall kräver av sina arbetsgivare. Svensk avtalsrörelse fungerar ju så att industrin sätter märke för löneökning på alla avtalsområden.
Att Kommunal lägger sig på samma nivå som IF Metall är en tydlig vink om att de tycker att deras medlemmar är värda så mycket som möjligt.
Jag kan inte annat än hålla med.
Förutom pengarna så kräver Kommunal också rätt till heltid, vilket borde vara en självklarhet på en modern arbetsmarknad.
Men också att all arbetad tid utöver schemat ska räknas som kvalificerad övertid. Det kan ju låta lite krångligt och konstigt. Men det är en effekt av det där med ofrivillig deltid och kris i välfärden.
Många välfärdsarbetare har ett schema på kanske 75 procent, men blir sedan inringda extra timmar för att verksamheten ska gå runt.
Att det ska ge extra ob är bra på två sätt. Dels för att det ger den som hoppar in mer betalt, så klart. Men också för att det motiverar arbetsgivaren att erbjuda heltid och trygga anställningar.
Man kan sammanfatta fackets krav med: Man ska kunna leva på sin lön, även om man har valt ett yrke som välfärdsarbetare.
Men det kostar att höja lönen och förbättra villkoren. Och kommunalarnas lön kommer fram våra skattepengar. Måste man höja skatten då?
Jag är inte främmande för att exempelvis införa bankskatt, förmögenhetsskatt och slopa alla de där avdragen för rika som dränerar den gemensamma ekonomin.
Däremot är jag ytterst tveksam till att redan hårt ekonomiskt ansatta kommuner ska bära hela kostnaden.
För att välfärden ska fungera krävs att välfärdens medarbetare får schysta villkor och bra lön. Det är ett gemensamt ansvar.
Det är faktiskt anmärkningsvärt att regeringen lägger noll extra kronor på generella statsbidrag till kommuner och regioner.
Om vi ska hålla ihop det här landet och säkra välfärden så måste finansministern sluta ösa pengar över sina kompisar och samtidigt snåla med det som är viktigt för vanligt folk.