Högerblocket tar form

Moderaternas HBT-förbund och andra liberala krafter i partiet har skäl att vara bekymrade. Närmandet till SD har ett pris.

Jimmie Åkesson (SD) bildar gärna ett konservativt block med Moderaterna och Kristdemokraterna. En bekymrad Annie Lööf (C) tittar på.

Jimmie Åkesson (SD) bildar gärna ett konservativt block med Moderaterna och Kristdemokraterna. En bekymrad Annie Lööf (C) tittar på.

Foto: Foto Henrik Montgomery/TT

Ledare2019-09-24 05:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

I februari 2016 skrev ordföranden och vice ordföranden i Öppna Moderater (Moderaternas hbt-förbund) ett skarpt och tydligt inlägg i tidningen Dagens Samhälle.

"Öppna Moderater säger blankt nej till samarbete med Sverigedemokraterna. Hbtq-personer har inget att vinna på samarbete med ett parti som inte står upp för hbtq-rättigheter och föraktar allt som faller utanför den heterosexuella normen", framhöll M-duon.

Nu – bara tre år senare –  är det emellertid tydligt att sker ett närmande mellan Moderaterna och högernationalisterna i SD.

"Ingen borgerlig regering kommer någonsin kunna tillträda utan att tolereras av Sverigedemokraterna. Om det sker om två, fem eller tio år är svårt att sia om. Men det är ditåt vi är på väg", sa MUF-basen Benjamin Dousa i Dagens Industri 13 februari i år.

I kommuner som Sölvesborg, Trelleborg och Staffanstorp samarbetar M och SD redan helt öppet  – stick i stäv med partiledningens besked inför valet 2018 om att M inte skulle samarbeta med SD lokalt, regionalt eller nationellt.

Hittills har partiledaren Ulf Kristersson inte gjort något gemensamt utspel med Jimmie Åkesson. Men det känns som att det bara är en tidsfråga innan det sker.

Till exempel var det intressant att notera Kristerssons första reaktion på inrikesminister Mikael Dambergs inbjudan till samtal om gemensamma tag mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten –  något som Moderaterna själva efterlyst.

”SD måste vara med också”, sa Kristersson istället för att välkomna att regeringen var beredd att lyssna på Moderaternas kriminalpolitiska krav och idéer.

Helt plötsligt var det viktiga för Moderaterna att få med Sverigedemokraterna vid förhandlingsbordet – inte att få igenom en del egna krav i samtal med den S-ledda regeringen.

Uppenbarligen var det angeläget för Kristersson att signalera till väljarna att M och SD egentligen är en del av samma lag – och ta ännu ett kliv mot det konservativa högerblock med M, SD och KD som Jimmie Åkesson länge drömt om.

Det är så klart Moderaternas egen sak att bestämma vem eller vilka de vill samarbeta med. 

SD kommer emellertid att bli "ytterst problematiskt", som Öppna Moderater skrev i sin debattartikel.

De pekar på att SD motsätter sig både homosexuellas möjligheter att adoptera och insemination för homosexuella. 

Jimmie Åkesson har visserligen gjort en del försök att tona ned den hbt-fientliga retoriken. I Dagens Nyheter 20 september konstaterar dock journalisten Niklas Orrenius att homohatet fortsätter att jäsa bland partiets lokala företrädare.

Han refererar till SD-politiker som beskrivit Pride som "den aidsdoftande shamefestivalen",  uttryckt att homosexualitet är "orent" och att homosexuella har "avloppssex".

"Sverige ska vara ett land där man kan leva i trygghet och frihet – oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck", skriver Moderaterna på sin hemsida.

Det känns inte som att SD är den bästa samarbetspartnern för ett parti som vill stå upp för dessa idéer.