Varje år brukar Sverige toppa EU:s jämställdhetsranking.
Det är European Institute for Gender Equality (EIGE) som kollar på faktorer som kvinnors tillgång till jobb, pengar, utbildning, hälsa, tid och makt i samhället. Sverige får 83,9 av 100 maximala poäng i senaste mätningen. EU-snittet är 68,6 poäng.
Noterbart är att det finns ett tydligt samband mellan hur mycket befolkningen i respektive EU-land är beredda att betala i skatt och placeringen i jämställdhetsrankningen.
Länder som Sverige och Danmark, med en relativt hög skattekvot på 42,6 respektive 46,5 procent, har en mer utvecklad jämställdhet än Portugal och Spanien, med en skattekvot på 34,8 respektive 36,6 procent. (Skattekvoten är de totala skatteintäkterna i stat, kommuner och regioner mätt som andel av BNP, bruttonationalprodukten.)
Det har varit lättare för kvinnor i Sverige att ta sig ut på arbetsmarknaden och skaffa sig en egen försörjning, eftersom det funnits en generös föräldraförsäkring, bra förskolor för barnen och en äldreomsorg som tar hand om åldrade föräldrar och andra anhöriga.
Tillgången till en stark offentlig sektor och välfärdspolitik (vilket förutsätter relativt höga skatter) har helt enkelt möjliggjort för fler kvinnor att stå på egna ben och klara sig själva.
Det bör leda till viss eftertanke om vart Sverige är på väg när skattekvoten har tillåtits att minska från toppnivån på 50 procent år 2000 till dagens nivå på 42,6 procent.
Stärker det jämställdheten? Ökar det jämlikheten? Medverkar skattesänkningarna till att klyftorna minskar och att fler får det bättre?
Det finns så klart enskilda skatter som kan och bör diskuteras. Varför är till exempel momsen på tandkräm hela 25 procent men på godis bara 12 procent? Men diskussioner om sådana detaljer i skattesystemet får inte skymma den stora bilden.
Det blir problem om det bedrivs en skattepolitik som leder till att den gemensamma sektorn rustas ned och kvaliteten försämras.
Kanske är det också en av förklaringarna till att Danmark, som några procentenheter högre skattekvot än Sverige, lyckats bättre med kampen mot gängkriminaliteten. Att landet hållit sig med en bredare välfärdspolitik, vilket gjort att färre barn och ungdomar hamnat snett.
Det finns all anledning att återkomma till sambanden mellan skatter, välfärd, jämlikhet, jämställdhet och en god samhällsutveckling under de närmaste åren.
Borgarnas gamla skattesänkningsmantra framstår i alla fall inte som svaret på sam- och framtidens utmaningar.