Länge har det sagts att vi lever i ett tjänstesamhälle.
Påståendet har stöd i statistiken: Drygt tre av fyra anställda arbetar i tjänstesektorn, därav 45 procent i privat sektor och drygt 30 procent i offentlig.
13 procent av de anställda arbetar i industrin.
Betyder det att industrin därmed spelat ut sin roll?
Som statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte sig inför en internationell publik på Davosmötet förra vintern:
”Vi hade förr människor i industrin, men de har i princip försvunnit.”
De som ”försvunnit” för Fredrik Reinfeldt, uppgår faktiskt till dryg en halv miljon personer. Fredrik Reinfeldts märkliga uttalande förklarar – men försvarar inte - ett och annat i alliansregeringens näringspolitik.
Om man tror att industrin försvunnit från kartan blir det förstås mer begripligt att ösa ut miljarder på subventioner av restauranger och hushållstjänster.
Men problemet med alliansens förhållningssätt till industrin är större än så.
Statistikens siffror om sysselsättningen i industrin ger inte hela bilden.
För ställer man frågan på ett annat sätt – hur många jobb i Sverige är beroende av industrin? – blir svaret andra och betydligt högre siffror.
Många av tjänstejobben har nämligen direkt koppling till industrin, från städning och catering till finans- och advokatkonsulter.
Som den erfarne ekonomijournalisten Ronald Fagerfjäll skriver:
”De stora klassiska företagen är fortfarande viktiga för oss eftersom de ständigt efterfrågar kvalificerade hjälptjänster.”
Även om produktion fortfarande flyttas ut till Kina och andra länder så minskar takten nu.
”Arbetskraftskostnader har fått mindre betydelse som skäl att flytta”, konstaterar forskaren Robert von Haartman i Arbetet. Närhet till marknader och kunder är viktigare.
Vi har fått en ny ström av produktion, tillbaka till Sverige. Flexibilitet, kundanpassning och leveransprecision är tunga argument för de som flyttar hem produktion.
Komplexa produkter och teknologiska produktionssystem - tillverkning som kräver kunnig personal - passar bra i Sverige.
Och så knackar nästa industriella revolution på dörren:
Produkter utvecklas digitalt och tillverkas sedan i 3D-skrivare. Det behövs inga storskaliga fabriker eller serietillverkning. Tekniken möjliggör även snabb reparation och utbyte av reservdelar.
Denna nya teknik gynnar kunnig svensk arbetskraft. Samtidigt behövs fler anställda till marknadsföring, service och kundstöd.
IF Metall driver kampanj för återindustrialisering. Det är bra att facket pekar på industrins betydelse.
Men tro inte att industrin kommer att växa i antal anställda framöver.
Det handlar inte om en återkomst av den gamla sortens industriproduktion utan om att Sverige måste vara bland de främsta när industrin utvecklas.
Moderaterna som parti lär ha försvunnit långt förr än den industriella produktionen.