Har Kommunal hittat en vettig kompromiss?

Att Kommunal riktar kraven mot både kommunala och privata utförare gör dem bara ännu vassare och mer trovärdiga.

Kommunalarbetatareförbundets ordförande Annelie Nordström gör ett konstruktivt inlägg i debatten om vinstdrivande företag i välfärdssektorn.

Kommunalarbetatareförbundets ordförande Annelie Nordström gör ett konstruktivt inlägg i debatten om vinstdrivande företag i välfärdssektorn.

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Ledare2013-01-16 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

17 december - precis när julstöket kulminerade - lade Kommunal fram sin rapport om vinster i välfärden, "Vägval välfärd".

Publiceringstidpunkten kan ha varit en tillfällighet.

Men också avsiktlig för att rapporten skulle smyga in debatten utan att väcka alltför stor uppmärksamhet.

Oavsett vilket är "Vägval välfärd" värd ett större intresse och har extra tyngd eftersom det är välfärdsarbetarnas eget fack som uttalar sig.

Kommunals ställningstagande skulle mycket väl kunna bli den kompromiss om vinster i välfärden som den socialdemokratiska partikongressen senare i år kan enas kring.

Den bild som målas upp av välfärdssektorn i "Vägval välfärd" är rätt dyster:

Kommunal har frågat 10 000 av sina medlemmar och ungefär en fjärdedel av de tillfrågade upplevde dagligen att bemanningen i hemtjänst och på äldreboenden är otillräcklig.

Var femte ansåg att den låga bemanningen någon gång i veckan t o m innebar risker för de äldre.

"Stora delar av välfärden är hotad efter decennier av minskade resurser", skriver Kommunal. Om dessa problem uppstått som följd av vinstuttag i privata företag hade ett vinstförbud kunnat vara lösningen på problemen.

Men Kommunal ser ingen skillnad mellan kommunala eller privata utförare när det gäller t ex bristande bemanning, riskerna för de äldres hälsa eller möjligheten att tillgodose varje äldre persons individuella behov.

"Lika litet som marknadstänkandet och privata alternativ är lösningen på välfärdens problem är de heller inte det huvudsakliga problemet", skriver man.

"Den här rapporten visar att såväl kommunala som privata utförare har brister i kvaliteten och otillräcklig bemanning".

"Slutsatsen är att ägarformen, offentlig eller privat, inte är huvudproblemet utan huvudproblemet är bristen på resurser".

Kommunal avvisar privatisering som lösning. Områden där förutsättningar för fungerande marknader saknas bör överhuvudtaget inte utsättas för privata utförare.

Men kommunerna är inte heller det trygga och goda alternativet. Politikerna är dåliga arbetsgivare som abdikerat från sitt ansvar för välfärden, hävdar Kommunal.

I stället för vinstförbud föreslår Kommunal andra sätt att begränsa vinsten hos privata utförare. De viktigaste är en stark reglering av bemanningen och kontinuerlig kvalitetsmätning.

Bemanningsreglering kan låta som ett fyrkantigt sätt att komma åt vinstuttaget från välfärden (och medför säkert en hel del byråkratiskt bry). Men vilket är det bättre alternativet?

Omsorgsforskningen visar att kontinuitet är den viktigaste kvalitetsegenskapen i omsorgen. D v s hög bemanning med heltider och fasta anställningar är det som tydligt gynnar kvalitet.

Med reglerad bemanning finns i alla fall garanti för en lägsta nivå på resurserna.

Att Kommunal riktar kraven mot både kommunala och privata utförare gör dem bara ännu vassare och mer trovärdiga.