När jag svänger in i Arvidsjaur har jag precis sett en stor ren på vägen och är barnsligt uppspelt. Norrbotten levererar verkligen varje dag jag får vara här. Speciellt när jag tar mig utanför Luleå och centralredaktionen.
På en parkering utanför hälsocentralen möter jag en grupp partiaktivister som är laddade för dagens valkampanj. Ingen av dem imponeras av mitt möte med en ren.
De plockar fram flygblad och kampanjkepsar. Pratar om gårdagens aktiviteter, om hur många hushåll de hunnit dela information till och vilka gator som finns kvar att beta av för att alla invånare ska få chans att ta ställning inför valet.
Jag tar några steg tillbaka och knäpper av några bilder med mobilen. Och så stannar jag upp, lyfter blicken och känner värmen spridas i kroppen. Det är det här som är Sverige. Det Sverige jag älskar.
Människorna som står framför mig fångar besökare och anställda för att prata EU-val. De delar flygblad, argumenterar och svarar på svåra frågor. De är demokratins hjältar. Vanliga människor som använder sin fritid till att kämpa för vad de tror på.
De har inga fina titlar eller välbetalda uppdrag. De är inte tyckarkändisar som får var med i TV eller som sprids på sociala medier. De gör det här för att de vill vara med och bygga en bättre framtid. De är Folkrörelse-Sverige och det är kärnan i svensk demokrati.
Demokratihotet känns långt borta när jag ser entusiasmen hos valarbetarna i Arvidsjaur. Men det finns och är högst verkligt.
Trollfabrik, medveten desinformation, hat och hot i syfte att skrämma, tysta och destabilisera. Och när det avslöjas går Jimmie Åkesson all-in Trump. Han ifrågasätter fri press, attackerar hela journalistkåren och dundrar på om att alla andra ljuger och förstör.
Statsministern är ansvarig. Det går inte att komma ifrån. Den som tiger samtycker. Och han tiger, som han tiger.
Man anade ju vidden av den demokratiska högerns sossehat när de hellre hoppade i säng med ett neofascistiskt parti än att samarbeta med Magdalena Andersson. Men att de var så maktlystna att de skulle acceptera det som nu sker, det trodde jag faktiskt inte.
Konsekvent har Ulf Kristersson kallat trollfabriken för ett internt problem. Efter de senaste Putinrelaterade avslöjandena från Sverigedemokraternas kansli var han lite klädsamt upprörd, men återgick innan dagen var slut till att hävda att det är ett internt problem. Han sa explicit att han inte tänker agera, trots det uppenbara hotet mot både demokratin och rikets säkerhet.
Jag skäms. Jag skäms å regeringens vägnar. Och skräms över vad som sker i vårt fina land.
På vägen hem från mötet med valarbetare stannar jag i Älvsbyn för en kaffe. Då har jag sett totalt 15 renar, men viktigare är att jag är fast övertygad om att det går. Det går att pressa tillbaka fascismen och stärka det öppna demokratiska samhället.
Det krävs att sådana som jag tar ställning, att demokratiska partier drar upp och håller gränser och att vi tar fighten på sociala media. Men viktigast är de som jag mötte i Arvidsjaur. De och alla andra människor runt om i landet som samlas, organiserar och tar samtalen med sina grannar, jobbarkompisar och vänner.
Tack för att ni finns!
Och du. Det minsta du kan göra är att gå och rösta. För varje röst som inte läggs kan trollarmén räkna hem ännu en seger. Låt inte trollfabriker löna sig.