Hanna från Arlöv var faktiskt sosse

"Hanna från Arlöv" fick kritik från en del av Nationalteaterns mer ortodoxa bandmedlemmar.

"Ulf Dagebys låt om tvätteriarbetaren från Arlöv fick intern kritik i Nationalteatern. Somliga tyckte den var för socialdemokratisk", skriver NSD:s Olov Abrahamsson.

"Ulf Dagebys låt om tvätteriarbetaren från Arlöv fick intern kritik i Nationalteatern. Somliga tyckte den var för socialdemokratisk", skriver NSD:s Olov Abrahamsson.

Foto: TT/NSD Arkiv

Ledare2021-03-19 06:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Hos SVT spanar jag in den tvådelade dokumentären "Vi är barn av vår tid – en film om Nationalteatern". Regissören Pontus Hjorthén har gjort ett gediget jobb för att berätta historien om den mest framstående musik- och teatergruppen från proggeran på 1970-talet.

Vi påminns om vilken enorm låtskatt som Nationalteatern har levererat: Livet är en fest. Kolla, kolla. Bängen trålar. Ut i kylan. Mr John Carlos. Jack the ripper. Speedy Gonzales. Barn av vår tid. Men bara om min älskade ...

Uppräkningen går att göra i princip hur lång som helst. 

Dokumentären speglar också de personliga och politiska motsättningarna mellan bandmedlemmarna.

När Hjorthén återsamlar Nationalteatern för att fira gruppens 50-årsjubileum vägrar vissa att ställa sig på samma scen som andra. Gamla konfliktmönster sitter djupt.

Det är svårt att få grepp om vad trätorna egentligen handlar om. Men det går inte att missa de ideologiska spänningarna mellan suveräna låtskrivaren Ulf Dageby och de mer bokstavstroende kommunisterna i gruppen. 

Till exempel var det en del av bandmedlemmarna som inte gillade klassiska Hanna från Arlöv, som Dageby skrev till albumet Livet är en fest 1974 och framfördes på skivan av Maria Grahn.

Låten handlar om tvätteriarbetaren Hanna som tog fajten för en fläkt för att få bättre arbetsmiljö.

"Den fick jag stryk för, intern kritik. Den var alldeles för socialdemokratisk. Nya fläktar, vad är det för bullshit. Det är ju revolution som gäller, tyckte vissa", berättar Dageby.

Värt att notera, vilket inte nämns i dokumentären, är att Hanna från Arlöv faktiskt fanns på riktigt.

1996 spårade tidningen Sydsvenskan upp verklighetens Hanna. Hon hette Hanna Löv och jobbade på ett tvätteri på Strömgatan i Malmö. I en tidningsintervju 1973 hade hon klagat på den outhärdliga hettan på arbetsplatsen, vilket gav Dageby inspiration till att skriva sin låt.

Den riktiga Hanna skiljer sig dock en del från sångens. Hon var socialdemokrat (inte kommunist, som det sägs i sången) och ledde aldrig någon lokal strejk.

En sak är dock i alla fall väldigt säker: Det är att Ulf Dagebys verk håller även på 2020-talet. Det är och förblir en träffsäker skildring av vardagen på en arbetsplats och vikten av att, som Hanna gjorde, stå upp för mänskliga arbetsvillkor.

Som många andra av Nationalteaterns låtar kommer Hanna från Arlöv att fortsätta sjungas långt efter att Dageby och övriga medlemmar i bandet har lämnat jordelivet. 

Det är bara att tacka SVT och Pontus Hjorthén för att gruppen uppmärksammas på ett sätt som den så väl förtjänar.