Häng dem i deras eget rep
När arbetsmarknaden försämras kommer också utanförskapet att öka.
Finansminister Anders Borg (m) har bekymmer. Arbetslösheten ökar, stick i stäv med alliansens vallöften.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det menar en del socialdemokratiska debattörer.
"Begreppet utanförskap är ideologiskt och värdeladdat. Ordet understödjer ett borgerligt värderingsskifte", hävdade till exempel Håkan A Bengtsson på Dagens Arena för en tid sedan.
Frågan kan dock ses från flera håll.
De mått som de borgerliga partierna använde i valrörelsen och som talade om 1-1,5 miljoner svenskar i utanförskap var ju alldeles uppåt väggarna.
I detta borgerliga utanförskap klumpades cancersjuka, undersysselsatta och förtidspensionerade ihop. Sakligt sett var det borgerliga utanförskapsbegreppet en förfärlig statistisk röra.
Vad de borgerliga var ute efter var ju heller inte att beskriva ett samhällsproblem utan att på olika sätt komma åt den socialdemokratiska regeringen.
Det lyckades som bekant också. Utanförskapet blev en valvinnare för de borgerliga, inte för att väljarna gick på de borgliga siffermanipulationerna utan för att de kände att alliansen tog upp ett verkligt problem.
Att så stora grupper stod utanför arbetsmarknaden var ett misslyckande för den socialdemokratiska regeringen.
När nu nästan hälften av den borgerliga mandatperioden gått kan vi konstatera att alliansen inte heller har löst problemet.
Oavsett hur man räknar har utanförskapet bara minskat marginellt och minskningstakten avtar. Med arbetsmarknadsdepartementets (borgerliga) definition var det t ex i juli i år bara 40 000 färre i utanförskap jämfört med ett år sedan. Nästan hela förbättringen ligger inom sjukförsäkringen, inte på arbetsmarknaden.
Medan kritiken mot de borgerligas sätt att mäta utanförskapet är berättigad så existerar samtidigt ett verkligt utanförskap som inte kan nonchaleras.
Alla de som är arbetslösa, alla som vill arbeta mer än de får göra idag, alla som slentrianmässigt förtidspensionerats bort, alla som mot sin vilja finns i tillfälliga jobb- alla dessa kan i varierande grad sägas befinna sig utanför arbetsmarknadens gemenskap
Det vore ett stort misstag om socialdemokraterna än en gång nonchalerade detta verkliga utanförskap.
Men finns det då någon anledning att fästa någon vikt vid den grovt tillyxade borgerliga statistiken om utanförskapet?
Ja, det finns ett starkt politiskt-pedagogiskt skäl att fortsätta följa dessa siffror noggrant.
När arbetsmarknadens försämras kommer också utanförskapet att öka. Vi kommer att få ett tydligt belägg för hur ihålig alliansens arbetsmarknadspolitik var.
Och det med ett facit som inte kan ifrågasättas av de borgerliga. De har ju själva definierat siffrorna, det är inget som oppositionen hittat på.
Siffror sparkar, brukar man säga.
Ett annat talesätt illustrerar ännu bättre den strategi som alliansens arbetsmarknadspolitik bör utsättas för:
Häng dem i deras eget rep.