Halvtid för Reinfeldt
Det har gått två riksdagsår sedan de borgerliga vann regeringsmakten. Nu återstår två år av mandatperioden.
Fredrik Reinfeldt (m) och Mona Sahlin (s) representerar huvudalternativen i svensk politik.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det har gått två riksdagsår sedan de borgerliga vann regeringsmakten. Nu återstår två år av mandatperioden.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) drog igång en skrytvals. Han talade om "ett trendbrott för vanliga löntagare" och om att de fått mer pengar i plånboken tack vare regeringens skattesänkningar.
Men det rimmar illa med verkligheten.
Riksdagens utredningstjänst (rut) har räknat ut att de tre rikaste tiondelarna av befolkningen får mer än hälften av regeringens inkomstskattesänkningar.
Föräldralediga, förtidspensionärer, ålderspensionärer, arbetslösa och långtidssjuka - de verkliga låginkomsttagarna i dagens svenska samhälle - får ingen del av regeringens jobbskatteavdrag. De får i stället vara med och betala kalaset för de rika genom fördyringar och lägre ersättningsnivåer.
Metallarbetare i Luleå eller sjuksköterskor i Kiruna har ingen glädje av att regeringen slopar förmögenhetsskatten eller sänker skatten på stora hus i Danderyd, Djursholm och Fredrik Reinfeldts hemkommun Täby.
Fredrik Reinfeldt beskriver sina kritiker som "dysterkvistar". Men det är inte bara Mona Sahlin, Peter Eriksson, Lars Ohly och andra rödgröna politiker som är bekymrade.
Arbetsförmedlingen talar om försvagad sysselsättning och stigande arbetslöshet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pekar på ökade socialbidragskostnader. OECD konstaterar att den ökande inflationen försvagar svensk ekonomi.
"Inflationen är nu den högsta på tolv år. Pensionärer och barnfamiljer känner av prisökningarna när de går och handlar. Villaägarna märker det i form av högre räntor på sina villalån", sa Mona Sahlin (s) i partiledardebatten.
Det är varningssignaler som regeringen borde ta på större allvar än vad den gör. Men statsminister Reinfeldt och finansminister Borg sitter passiva.
Så sent som i januari i år konstaterade finansministern att han inte kände någon oro för inflationen.
I vårpropositionen vidtogs inte heller några åtgärder för att minska flaskhalsarna på arbetsmarknaden genom större satsningar på yrkesutbildning.
"Gammaldags AMS-politik", muttrar borgarna.
Men satsningar på yrkesutbildning är ett betydligt bättre alternativ än att sänka förmögenhetsskatten, om man vill ge arbetslösa bättre förutsättningar att få jobb.
IFAU (institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) har visat att grupper som har det tuffast på arbetsmarknaden (långtidsarbetslösa, utomnordiska invandrare och ungdomar) har störst nytta en av en fungerande yrkesutbildning.
Därför är det djupt oroande att regeringen rustar ned yrkesutbildningen, komvux och den aktiva arbetsmarknadspolitiken - det vill säga just den typ av insatser som är viktigast för dem som hamnat utanför arbetsmarknaden.
Regeringen snackar om utanförskap men tillämpar ovanförskap.
Det är också en av förklaringarna till att de borgerliga partierna tappar mark i opinionsmätningarna.I SCB:s partisympatiundersökning i maj samlar regeringspartierna bara 40,1 procent medan de rödgröna partierna får stöd av 55,7 procent av väljarna.
Människor har insett att Reinfeldt inte bedriver någon arbetarpolitik, utan traditionell högerpolitik som gynnar de som redan har det gott ställt.
Därför går regeringen Reinfeldt till halvtidsvila med ett stort underläge mot oppositionen.