Jorden håller på att gå under och vi vet att det är vårt fel, att vi måste göra något.
Men det är svårt att leva hållbart. Och ärligt talat, ska det vila på mig och mitt handlande att stoppa hela klimatkrisen?
För att prata om det träffade jag Hållbara Sara, Sara Olsson, en av Norrbottens största influencers. Hon har koll på hållbart mode.
– Vi måste konsumera mindre och på ett nytt sätt, säger hon när vi går längs vattnet vid Gültzauudden i Luleå tillsammans med hennes lilla bichon havanais Bonnie.
Köpa mindre, använda det vi har mer och cirkulera varor. Det låter ju enkelt, men så går man förbi en reasnurra på Lindex och det är ju så billigt.
– Och det där skapar ju stress, säger Sara, att vi lever i ett konsumtionssamhälle. Vi behöver ändra vår syn. Tänk om vi värderade omsydda och lagade kläder högre. Såg det fina i det som lever länge – slow fashion.
Jag inser att mina favoritkläder är de som jag la en del pengar på när jag köpte och som jag sedan har vårdat, noppat av och sålt vidare när de inte passar längre.
– Men ibland vill man ju unna sig, säger jag och blickar ut över isen som lagt sig över Luleå älv.
– Ja, säger Sara. Jag har det där fast fashion-lejonet i mig. Det beror nog på att jag som barn fick gå med mamma till HM en gång om året. Jag fick välja en sak och det var lite av en högtid för oss båda.
Så är det naturligtvis, att den som inte har råd med måttsydda och välskräddade kläder också vill unna sig och sina barn. Och kläder på de stora kedjorna är ju relativt billigt.
– Hur ändrar man på det då?, undrar jag och syftar på vårt beteende när Storgatans butiker svämmar över av klädsnurror.
– För det första är ju secondhand billigt, säger Sara. Med appar och stora hemsidor är det superenkelt att köpa bra kläder secondhand. Och det är oftast billigare än nytt från de stora kedjorna.
Men så fortsätter hon och beskriver att det finns saker som skulle underlätta. Lagstiftning, moms, skatter och så.
– Det är inte ett individuellt ansvar att rädda jorden. Det är ett gemensamt, ett samhällsansvar.
Hon säger att det behövs politiska beslut, men också att vi konsumenter måste visa i ord och handling vad vi är beredda att göra för att leva hållbart om politiker ska våga fatta tuffa beslut.
Både var och en av oss och politiken måste ta ansvar alltså. Omställningen kräver både engagemang och ekonomisk omfördelning för att få med alla på tåget.
Det börjar bli kallt och Bonnie borde vara trött. Vi går ner mot Norrbottensteatern och jag frågar Sara om hon har några konkreta tips så här inför jul.
Det har hon naturligtvis, även om hon betonar att vi måste konsumera mindre.
Jag ger dig Hållbara Saras tre tips inför julhandeln:
- De mest hållbara grejerna är de som redan existerar. Så försök att cirkulera leksaker mellan kusinerna och handla begagnat.
- Rensa i förråden och sälj grejer som ingen använder längre. Då får man både pengar och ökar utbudet av hållbara grejer på marknaden.
- Ge bort upplevelser, till exempel klippkort på badhuset, utomhusmiddag i skogen, teater- eller konsertbiljetter. Både barn och vuxna behöver komma bort från skärmarna.
När vi sagt hejdå så funderar jag vidare på det där med eget och gemensamt ansvar.
Så måste det ju vara. Det offentliga har aldrig kunnat lösa samhällsproblem utan att också vi som lever i samhället bidrar.
Men det offentliga kan underlätta, göra det lätt att göra rätt. På så vis kan vi tillsammans vända utvecklingen. Men för det krävs modiga politiker.
Jo, det finns sådana. Den industriella omställningen i stora delar av Norrbotten hade aldrig kommit i gång om vi inte haft modiga kommunpolitiker som orkar ta ansvar för framtiden.