Håll ihop i motvinden!
Det är viktigare för LO:s ordförande att möta hotellstäderskor, vaktmästare och undersköterskor än att sitta i dunkla sammanträdesrum i Stockholm.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
32 månader med en borgerlig regering borde ha lärt oss att löntagarna inte har något att vinna på att klippa banden till socialdemokraterna. Nu är det väl uppenbart för alla att det gör skillnad vem som styr. Den borgerliga regeringens attacker mot a-kassan, sjukförsäkringen och arbetslivspolitiken har fått stora konsekvenser för LO-grupperna.
Eller som kloke chefredaktören Martin Lindbom har uttryckt det i LO-tidningen: "En sak har alliansen övertygande bevisat. Om inte facklig politisk-samverkan redan funnits, så hade SAP och LO i dag tvingats uppfinna den fortare än kvickt."
Tveklöst finns det också uppbackning för samarbetet mellan fack och parti från de flesta LO-medlemmar. De senaste LO-kongresserna, liksom LO:s medlemsförbund, har givit sitt stöd till den fackliga-politiska samverkan. I de senaste riksdagsvalen har 50-60 procent av LO-medlemmarna röstat på socialdemokraterna.
Det finns en insikt om att fackets medlemmar behöver politiskt inflytande för att hävda sina intressen. En rad frågor som berör löntagarna avgörs i politiska beslutsförsamlingar - exempelvis sjukförsäkringen, a-kassan och tandvårdsförsäkringen. Därför är det logiskt att kombinera fackligt engagemang med politiskt arbete.
Det betyder inte allt är bra i dagens samarbetsformer mellan fack och parti. Till exempel behövs större engagemang för att utveckla facklig-politisk samverkan på basplanet.
Det räcker inte med att Wanja Lundby Wedin och Mona Sahlin sitter och är överens i styrelserummen på Norra Bantorget eller Sveavägen i Stockholm.
Om det facklig-politiska samarbetet ska bli långsiktigt hållbart så krävs framför allt att många LO-medlemmar är aktiva och engagerade i de lokala partiorganisationerna i Kiruna, Borlänge och Karlstad.
Det går inte att bygga ett starkt samarbete uppifrån. Det måste få kraft och näring via gräsrötterna.
Vid måndagens presskonferens sa LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin att det fackliga-politiska samarbetet är en av de frågor som hon kommer att ägna tid åt nu. Genom att lämna styrelseuppdragen i AMF, Aftonbladet och AFA får hon mer tid för att träffa fotfolket och för facklig-politiska aktiviteter på basplanet.
Det är en välkommen insikt, men det hade inte skadat om den kommit tidigare. Det är viktigare för LO:s ordförande att träffa hotellstäderskor, vaktmästare, fabriksarbetare och undersköterskor än att sitta i dunkla sammanträdesrum med Göran Tunhammar, Urban Bäckström, Christer Elmehagen och Erland Olausson.
Medlemmarna måste alltid stå i fokus för fackföreningsrörelsens arbete.