Det är ingen måtta på de överdrifter och starkt känsloladdade argument som nu sprids från miljöpartistiskt håll om regeringens beslut att ge bearbetningskoncession för en gruva i Kallak i Jokkmokk.
Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP) beskriver näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) som en maktens man som går kapitalets ärenden och anser att "Socialdemokraterna sviker både mänskliga rättigheter och miljö". Språkröret Märta Stenevi (MP) talar om "en tragedi för samers rättigheter" och för "våra barns framtid".
Det är en grovt tillyxad och förenklad retorik som har föga förankring i verkligheten.
För det första: Om den gröna omställningen ska lyckas – icke minst för framtida generationers skull – så krävs metaller och mineral. Behoven är stora och växande.
Det kommer att krävas inte bara kobolt och litium utan också järnmalm när det ska investeras i vindkraftverk, solcellsparker, elfordon, järnvägar och andra klimatvänliga grejer.
För det andra: Det är en fördel om denna järnmalm i ökad utsträckning kan utvinnas i Sverige och EU.
Bara knappt 30 procent av EU:s behov av järnmalm tillgodoses av europeiska källor. Importberoende är stort. EU behöver en större självförsörjningsgrad – icke minst av säkerhetspolitiska skäl.
För det tredje: En gruva innebär självklart att det berörda området kommer att påverkas. Men det är viktigt att komma ihåg proportionerna. Jokkmokk är Sveriges näst största kommun till ytan. Den är större än Skåne, Halland och Blekinge – tillsammans!
Gruvan beräknas ta i anspråk mindre än en promille av denna gigantiska yta. Det kommer att finnas plats även för rennäring och andra verksamheter i Jokkmokk även i framtiden.
För det fjärde: Verkligheten i Kiruna, Gällivare, Pajala och andra befintliga gruvkommuner visar att det är fullt möjligt för gruvor, renskötsel, turism och andra verksamheter att verka sida vid sida.
Titta bara på Kiruna. Där samexisterar gruvbolaget LKAB sedan mer än 100 år tillbaka med åtta samebyar. Plus rymdbasen Esrange. Plus turistanläggningar. Plus en massa annat.
För det femte: Kirunaexemplet visar dessutom att andra verksamheter kan utvecklas tack vare de investeringar som görs runt en gruva.
Tag bara satsningen på Malmbanan – järnvägen har gjort att fler människor kan ta sig till Abisko, Björkliden och Riksgränsen för att uppleva fjällvärlden.
Man kan förstå att miljöpartisterna – desperata och pressade av urusla opinionssiffror – försöker hitta profilfrågor inför höstens val.
Men det är trist att partiet nu använder den värsta sortens skräckpropaganda om Kallak-projektet och gruvnäringen för att skrapa ihop fyra procent av rösterna och rädda sig kvar i riksdagen.