Vid halvårsskiftet trädde som vanligt en del nya lagar i kraft. En av dem var förändringar i föräldraförsäkringen. Eller försämringar ska jag väl säga, för det är vad det är.
Kristdemokraterna, som ju är kända som motståndare till att familjer ska få goda förutsättningar för ett jämställt föräldraskap, slår sig för bröstet. ”Nu kan mormor vara ledig med barnen i sommar”, säger de.
Sanningen är inte så gullig. Förändringen innebär att det möjligt att överlåta föräldrapenningdagar till ”någon annan”. Det skulle alltså kunna vara farmor eller mormor, men också en bekant, en barnflicka, en barnvakt som jobbet fixar fram eller vem som helst som omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet.
Nej, det är verkligen ingen katastrof att låta farmor ta några dagar då och då. Det kan vara mysigt för alla inblandade. I VAB finns den möjligheten. Och visst finns det skäl att se över försäkringen så att familjer som inte har två föräldrar, som ensamstående eller stjärnfamiljer, kan få del av den på bästa sätt.
Barn mår bra av goda nära relationer med alla sina vuxna.
Men att ändra regelverket på det sätt regeringen nu gör riskerar att få motsatt effekt – att försvaga de relationer barnet behöver.
Redan i dag upplever många pappor att de har svårt att ta ut mer än de så kallade pappamånaderna.
Det kan finnas förväntningar på jobbet om att man inte ska vara borta så länge, men också förväntningar från barnets mamma om att hon ska få en större del av tiden.
Om man dessutom kan överlåta dagar till någon helt annan finns en överhängande risk att än färre pappor skulle kunna hävda för sin rätt att vara hemma mer med sitt lilla barn.
Trots att mammor har förväntningen på sig att vara borta länge från jobbet skulle samma sak kunna drabba dem.
Med en osäker och hårt pressande arbetsmarknad finns risken att hon får frågan om hon inte kan se till att någon annan tar hand om barnet efter den första tiden.
Med ett underliggande hot om att annars kanske befordran eller möjligheten att göra karriär går till någon annan. Eller att hon inte får de där extra timmarna eller längre vikariatet.
Barnet då? Jo, även barnet är förlorare på att ”någon annan” ska ta över föräldraförsäkringen.
Nej, jag menar inte en tredje förälder i en stjärnfamilj eller en mormor då och då, men den avgränsningen görs inte i lagen.
I praktiken skulle man kunna pressa föräldrar till att överlåta månader till en statligt finansierad barnflicka och det är inte syftet med försäkringen.
Det är inte en barnpassningsförsäkring utan en föräldraförsäkring som ska stärka barnets relation till sina vuxna.
Världens bästa föräldraförsäkring fyller 50 år i år. Det är lång tid och mycket har hänt i samhället och med föräldraskapet. En modernisering och anpassning till dagens föräldrars kvar vore bra mycket bättre än de försämringar och urholkningar regeringen nu genomför.
Exempelvis skulle man kunna höja taket i ersättningen, så att fler faktiskt får ut åttio procent av sin tidigare lön. Jag är heller inte främmande för att höja procentsatsen. Kanske till och med till 110 procent, för att fler ska känna att de tjänar på att vara hemma med barn. Dessutom är det en tydlig signal från samhället om att det lilla barnet prioriteras.
Eller så skulle man kunna dela upp fler av dagarna så att inte en förälder kan sno åt sig nästan all tid. Jag är varm anhängare av att dela helt lika. Då får det lilla barnet till gång till båda sina föräldrar.
Självklart måste man kunna dela på fler om det i familjen finns fler föräldrar. Men ”någon annan” är inte lösningen. Det försämrar barnets rätt till djupa relationer under sitt första levnadsår.
Och det hotar att pressa föräldrar att jobba trots att de har laglig rätt att vara hemma med ersättning. Kombinerat med utökar RUT-avdrag kan vi se barnflicketiden återvända i kölvattnet av en politik utan barnperspektiv.