Glöm inte industrin!

Inget ont om tjänstesektorn. Men Sverige är beroende av sin industriexport för att upprätthålla välfärden.

Foto:

Ledare2010-11-25 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

"Vi kan inte leva på att tvätta skjortor åt varandra", sa gamle Electrolux-chefen Hans Werthén (1919-2000) en gång i tiden.
Förre statsministern Göran Persson är inne på samma spår i senaste numret av Computer Sweden.
Sätt inte alltför stor tilltro till tjänstenäringen, varnar Persson.
"Något måste packas ner i en låda. För Sveriges del handlar det om stål, papper en del bilar - det kan gärna vara program som man stoppar i en kartong också. Men det måste finnas en produktion i botten", säger Persson.

Det är bra att detta sägs. Under en lång följd av år - även under den tidigare S-regeringen - har mycket kretsat kring att utveckla tjänstesektorn.
I senaste valrörelsen kretsade all näringspolitisk diskussion kring det så kallade rut-avdraget.
Det är ingen oväsentlig debatt. Men vi borde tala mer om våra exportnäringar och om hur vi utvecklar Sverige som en konkurrenskraftig industrination.
Den svenska välfärden bygger på att vi har företag som är starka på den globala marknaden, plus i utrikeshandeln och ett handelsöverskott - inte på rut-avdraget.

De gamla basindustrierna framställs ofta som dinosaurier från det förgångna. Och det är sant att skog, papper, gruvor och stål inte sysselsätter lika många som förr. Men de producerar mer och har lika stor ekonomisk betydelse för Sverige som tidigare.
Enbart skogsindustrin ger Sverige ett exportnetto på ungefär 90 miljarder kronor varje år. Det är mer än elektronik-, IT- och bilindustrin tillsammans.

Sverige är Europas största producent av papper, massa, sågade trävaror, järnmalm samt en ledande producent av guld, silver, koppar, bly och zink.
Landet sitter på tillgångar som är av värde för hela Europa. Norra Sverige svarar för mer än 90 procent av Europas järnmalmsproduktion!

Vi har all anledning att fundera på hur vi värnar och utvecklar dessa fantastiska nationaltillgångar.
Det finns en rad faktorer som är betydelsefulla: Energi- och miljöpolitiken, elpriserna, tillgången till yrkeskunnig personal, forskning och utveckling, transportsystem m m.
På dessa områden spelar det stor roll vilka beslut som fattas i regering och riksdag. Därför behövs ett bättre samspel mellan politik och näringsliv.

Ett sätt kan vara att utforma branschprogram för ett antal strategiska nyckelbranscher i Sverige (till exempel gruvorna, stålet, fordonsindustrin, skogsnäringen och turismen).
Fack, företag, forskare och politiker borde helt enkelt sätt sig ned vid ett bord och resonera om vilka ställningstaganden som krävs inför framtiden.

Tisdag 11 februari 1997 samlades ungefär 800 personer på Expolaris kongresscenter i Skellefteå. Det blev en av de mest namnkunniga och kompetenta konferenser som genomförts i övre Norrland.
Statsministrarna Göran Persson och Paavo Lipponen, skogsindustrilegendaren Jaako Pöyrä, tunga företrädare för SCA, Ikea och andra delar av näringslivet diskuterade möjligheterna att förädla Sveriges "gröna guld", det vill säga skogen.

Vi behöver fler liknande kreativa konferenser kring andra branscher för att utveckla svensk produktion.
Inget ont om tjänstesektorn. Men Sverige är beroende av sin industriexport för att upprätthålla välfärden.