Varje år släpper European Institute for Gender Equality (EIGE), eller Europeiska jämställdhetsinstitutet, en rapport som jämför jämställdheten i EU:s 28 medlemsländer.

Rapporten tar hänsyn till faktorer som inkomst, segregation på arbetsmarknaden, skillnader i utbildning och mäns våld mot kvinnor. Sedan görs ett index där 1 betyder total ojämställdhet och 100 för perfekt jämställdhet.

Sverige får 83,6 av 100 poäng i årets index, vilket är bäst av samtliga EU-stater. Den genomsnittliga nivån i EU ligger på 67,4 poäng.

Även Världsbanken rankar jämställdheten i Sverige mycket högt. Sverige, Belgien, Danmark, Frankrike, Lettland och Luxemburg är världens mest jämställda länder, enligt Världsbanken.

Det är ett gott betyg åt jämställhetspolitiken i Sverige även om det återstår mycket att göra. Kvinnorna är på frammarsch i alla delar av svenskt samhällsliv.

Men samtidigt som vi gläds åt utvecklingen måste vi diskutera den nya ojämlikhet som växer fram. EIGE visar att betydligt fler svenska kvinnor än män fullföljer en eftergymnasial utbildning – 40 procent jämfört med 29 procent av männen.

Den som vill kan rycka på axlarna, tycka att grabbarna får skylla sig själva och att de bara bör anstränga sig lite mer, som de unga kvinnorna får göra. Men det är en situation måste tas på större allvar än så. Den är inte bara ett problem för enskilda individer, utan ett växande samhällsbekymmer. 

Hos de unga grabbar som halkar efter och har svårt att finna sin plats i det nya kunskapssamhället föds ilska, bitterhet och frustration – ibland rent hat. En del lockas av antidemokratisk och antifeministisk retorik.

Skillnaderna i röstbeteende mellan unga män och kvinnor är tankeväckande. SD lockar fler och fler unga män medan de unga kvinnorna strömmar till V och C, enligt en aktuell Sifo-mätning. 

I Dagens Nyheter 8 september 2015 skrev ledarskribenten Amanda Sokolnicki klokt: ”Målet måste vara ett jämställt samhälle där var och en – oavsett kön – ska få chansen. Och för att uppnå det kommer pojkarna att behöva ägnas mer uppmärksamhet framöver. Det är ovant, men nödvändigt.”

För ett jämlikhetsinriktat parti som Socialdemokraterna är dessutom ansvaret extra stort. Partiet måste ha en politik som funkar även för arbetargrabbar på landsbygden och invandrarkillar i storstadsförorterna.

Alla ske med. Så enkelt är det.  

Det är farligt om en stor skara unga män börjar känna sig utanför och skyller sina tillkortakommanden på samhället.